Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välriktad kritik

Annons
Kuba är inte den värsta diktaturen i världen. Den kubanska säkerhetspolisen har till exempel inte seder som sina kollegor i Syrien att till exempel sticka ut ögonen på sina offer innan dessa avrättas. När det gäller svält och skoningslös terror mot den egna befolkningen, blir Kuba också akterseglat av till exempel Nordkorea. Inte heller tillämpas dödstraff på den karibiska ön i den omfattning som sker i till exempel Kina.
Icke desto mindre är Kuba en diktatur. Ett skäl till att vi på ST så ofta berättar om detta faktum, är att inte så få svenskar på vänsterkanten in absurdum påstår motsatsen. Det skall dock erkännas att omdömena varierar, också inom organisationer som Svensk-kubanska föreningen, gemenligen förkortad till SVEK.
Mer sansade anhängare av regimen medger försiktigtvis att Kuba har "demokratiska brister" men hävdar att detta ytterst är USA:s fel, och följden av att Kuba måste försvara revolutionen mot det imperialistiska USA (och det handelsembargo som jag definitivt inte stödjer). Andra som söker polemik med ST menar att Kuba är paradiset, mänskligt, demokratiskt och revolutionärt. När jag och andra vänner av demokrati har en markant annan uppfattning, brukar det heta att vi springer USA:s och CIA:s ärenden om vi nu inte är lurade liberaler i största allmänhet. Därför känns det extra trevligt när Amnesty nu kommer med en av sina rapporter om just Kuba.
I rapporten konstaterar Amnesty att "den grundläggande rätten till yttrandefrihet är straffbelagd på Kuba", att det är straffbelagt "att arbeta för eller ha kontakt med organisationer för mänskliga rättigheter, att skriva artiklar och ge intervjuer som uttrycker kritik mot Kuba".
Amnesty redovisar också skrämmande uppgifter om hur politiska fångar kränks i speciella straffceller på en gånger två meter, utan varken möbler eller fönster. Att fångar inte får ta emot besök, har tagits ifrån kläder, lakan och filtar, samt utsatts för misshandel eller repressalier när deras anhöriga protesterat mot den omänskliga behandlingen.
Om nu Kuba vore en socialistisk demokrati undrar man stilla varför en i alla läger respekterad organisation som Amnesty kräver att alla samvetsfångar skall släppas? Varför vill Amnesty att Kuba skall upphäva den så kallade lag 88 som inskränker befolkningens grundläggande rättigheter samt att regimen ratificerar konventionen mänskliga rättigheter? Tyvärr är svaren på frågorna att Kuba inte är en demokrati. Nästan lika sorgligt är att en hel del medborgare i det demokratiska Sverige, inte minst i Sundsvall, använder sina demokratiska rättigheter till att försvara eller rent av hylla tyranniet.

Mer läsning

Annons