Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valrörelsens vinnare och förlorare

/
  • Reinfeldt efter debatt mot Löfven i SVT, frågan är om det är medierna som avgör valutgången?
  • Reinfeldt efter debatt mot Löfven i SVT, frågan är om det är medierna som avgör valutgången?

Just nu åker såväl Alliansen som oppositionspartierna land och rike runt och lanserar vallöften. Miljöbilar, höjda lärarlöner och äldreboendegarantier varvas med miljardregn över skogsnäringen och ett förstatligande av järnvägsunderhållet.

Annons

Det är välregisserat och ordentligt paketerat, gärna presenterat i en noga utvald miljö, som Stockholm Central eller äldreboendet Svärdfästet i Borås. Allt för att skapa nyheter och fototillfällen som journalisterna inte kan motstå, för att på så sätt få mesta möjliga genomslag i media.

Årets valrörelse är så här långt ett skolexempel på det som medieforskarna Kent Asp och Johannes Bjerling kallar politikens medialisering. I den nyutkomna boken Mediekratin – mediernas makt i svenska val (Ekerlids Förlag), som sammanfattar vilken roll nyhetsmedierna har spelat i valrörelserna 1979–2010, bekräftar de inte bara att medierna påverkar riksdagsvalen. Enligt Asp och Bjerling går mediernas inverkan på det politiska landskapet betydligt djupare än så. Politikerna har numera lärt sig att tänka som journalister, vilket inte enbart påverkar politikens paketering, utan även det politiska innehållet i sig.

I dagens medialiserade samhälle – där varje utspel kommenteras, recenseras och analyseras – anpassar partierna sin politik utifrån vad som efterfrågas här och nu. Det leder dels till att visioner och långsiktighet får stryka på foten, dels till att politiker drar sig för att fatta obekväma beslut som kanske betalar sig först på sikt.

Enligt Asp och Bjerling är förskjutningen från partidemokrati till mediekrati en av vår tids största maktförskjutningar, och ironiskt nog har förändringen i princip ägt rum i medieskugga. Förutom att det har lett till att partierna håller på sina valmanifest in i det sista, för att kunna strössla med vallöften under flera dagar, har det ökade utrymmet för kommentarer och analyser resulterat i ett minskat utrymme för politikens sakfrågor, till förmån för ett ökat fokus på exempelvis retorik, klädval och det politiska spelet.

Förändringen behöver inte vara ett stort problem – man får kanske ta det onda med det goda – och boken ger sammantaget ett gott betyg till Sveriges journalistkår. I de tio valrörelser som har undersökts har alla partier som varit med under en längre period någon gång gynnats eller missgynnats. Här syns ingen systematik – partiskheten växlar från val till val – och när ett parti har fått en mycket ogynnsam behandling kan det ofta härledas till partiets egna tillkortakommanden.

Eller som Asp och Bjerling skriver: Journalister avgör inte svenska val – men de kan starkt påverka vilka partier som kommer att bli valrörelsens vinnare och förlorare.

Mer läsning

Annons