Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var misstänksam mot de som lovar allt åt alla

/

Annons

"Svenskar har åtminstone under moderna tider (i alla tider?) misstrott politikers förmåga att uppfylla sina vallöften. I samtliga valundersökningar från 1956 och framåt har fler personer ansett att politiker oftast bryter sina vallöften än tvärtom."

Detta skriver vallöftesforskaren Elin Naurin vid Göteborgs universitet på den populära forskarbloggen Politilogerna (24 jan 2013). Naurin konstaterar samtidigt att forskningen visar att det inte riktigt finns fog för detta misstroende – i regel uppfyller de svenska politiska partierna i regeringsställning sina vallöften. 

Det är med andra ord en vanligt förekommande (miss)uppfattning hos medborgare att politiker ljuger och aldrig håller vad de lovar. I stället handlar det snarare om att medborgare generellt har förväntningar som går utöver de utfästelser som finns i de politiska pamfletterna. Men vad är då egentligen ett vallöfte värt?

När tidningarna i Mittmedia i dagarna lanserade den spännande och innovativa digitala valsatsningen "Kan du lova?" så lyckades man blottlägga denna inneboende konflikt mellan medborgarnas önskemål och den lokalpolitiska vardagens hårda prioriteringar. Där får politikerna möjlighet att säga både ja och nej till allehanda vallöften och samtidigt tydliggöra sina ståndpunkter i diverse frågor. Det gäller även för småpartier utan reellt politiskt inflytande.

Undersökningar och satsningar som #kandulova blir därför väldigt intressanta eftersom de visar medborgarnas högt ställda förväntningar på det offentliga. Situationen brukar beskrivas som den stora välfärdsutmaningen. För samtidigt som resurserna till välfärden aldrig har varit större så ställs allt högre krav på allehanda välfärdstjänster. Folk vill helt enkelt ha bättre service, men någon gång måste ju kalaset betalas.

Frågor som ligger väljarna varmt om hjärtat är inte nödvändigtvis detsamma som angelägenheter för det offentliga. Högljudda och röststarka gruppers särintressen måste vägas mot de svagas behov. En ny spexig idrottsarena måste ställas mot ett äldreboende, exempelvis.

Det vi nu berör kan med fördel sammanfattas som behovet av ett moget politiskt ledarskap som inte alltid gör det som är populärast och enklast utan även det som är nödvändigt, smärtsamt och svårt. 

Det behövs förtroendevalda som vågar vara besvärliga, kontroversiella och stridbara utan att för den skull förhandlas till bakåtsträvande bromsklossar och betonghäckar. De som har integritet och en egen agenda, men samtidigt är prestigelösa nog att lägga om kursen när färden leder fel.

Därför finns anledning att dra öronen åt sig när man stöter på en politiker eller ett parti som lovar allt åt alla. Ofta finns större skäl att lyssna uppmärksamt på de förtroendevalda som emellanåt bromsar eller säger nej. Det är just på tvivel, tvekan och eftertänksamhet man kan skilja en anständig och ansvarstagande politiker från en simpel populist.

Mer läsning

Annons