Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är det så tyst från liberalt håll?

/
  • Varför är det nästan bara moderater som kritiserar Decemberöverenskommelsen?

Annons

Redan innan den så kallade Decemberöverenskommelsen (gemenligen förkortad DÖ) mellan allians- och regeringspartierna har testats på allvar så hörs nu moderata riksdagsledamöter som inte känner sig bundna av överenskommelsen. Till exempel Isabella Hökmark som till Dagens Nyheter i veckan svarade på frågan om hon anser sig bunden av överenskommelsen:

– Jag är inte tillsatt för att rösta fram S-politik i riksdagen, så det tycker jag inte att jag är. Väljarna har valt mig för att företräda moderat politik.

Det är naturligtvis en ståndpunkt som rent juridiskt är oemotsäglig. Juridiskt sett kan de enskilda riksdagsledamöterna rimligen inte vara bundna av överenskommelsen. Ett riksdagsmandat är personligt och tillhör inte partiet, därför vore det orimligt att ett parti formellt kan bestämma hur en ledamot ska rösta. Däremot så finns det förstås en informell möjlighet för partierna att mer eller mindre tvinga igenom sin vilja.

Ett tydligt exempel på det senare är omröstningen om den så kallade FRA-lagen 2008 då ett antal borgerliga ledamöter ville rösta emot ökad övervakningen. Efter många övertalningskampanjer, utskällningar och hot om utfrysning så hade tillslut de flesta ledamöter piskats in i ledet – kvar stod bara Camilla Lindberg (FP) som röstade nej och Birgitta Ohlsson (FP) som lade ner sin röst.

Men de Moderater som motsätter sig DÖ har fortfarande att förklara hur deras alternativ ser ut. Priset för att bevara blockpolitiken var sannolikt att ingå den här överenskommelsen.

Vi har på ledarplats i ST, allt sedan valresultatet stod klart, argumenterat för att mittenpartierna ska göra upp över blockgränsen för att försöka få regeringen att föra en så liberal politik som möjligt. Allianspartierna tycks dock helt sakna en sådan vilja och det är tydligen viktigare att bevara blockpolitiken (trots att det driver regeringen åt vänster) än att få gehör för sin politik och förhandla i olika sakfrågor.

Om det överordnade målet är att till varje pris bevara blockpolitiken – något som främst ligger i Moderaternas intresse – så är Decemberöverenskommelsen rimlig. Därför är det lite märkligt att det främst är från moderathåll som kritiken kommer. Ännu är det få som talar ur skägget, men det ligger nära till hands att anta att de moderater som är emot den här överenskommelsen vill se ett samarbete mellan alliansen och Sverigedemokraterna.

Jag tror dock att det är en felbedömning om de tror att det går att få med hela alliansen på ett sådant samarbete. Skulle Moderaterna slå in på en sådan väg så tror jag att det blir den sista spiken i allianskistan. Folkpartiet och Centerpartiet kan rimligen inte med bibehållen trovärdighet fortsätta att kalla sig för liberala partier om de skulle låta sin längtan efter regeringsmakten gå före principer om jämlikhet, alla människors lika värde och antirasism.

Märkligt nog är den liberala kritiken mot DÖ närmast obefintlig, några få liberala ledarsidor undantagna. Nog borde det finnas liberaler – också i riksdagen – som är mer intresserade av sakpolitiskt inflytande än att till varje pris hålla ihop allianssamarbetet under fyra år i opposition?

Mer läsning

Annons