Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför reagerar vi så starkt på tiggeriet?

/

KRÖNIKA: Med hjälp av en gammal fjärilshåv, som också den hade sett bättre dagar, grävde han runt efter pantburkar och pet-flaskor i den överfulla containern.

Annons

Jag hade tagit mig till återvinningsstationen för att slänga några pappkartonger och frigolitbitar då jag stötte på honom. Burksamlaren. Han var vänlig nog att ta en paus, i arbetet, och visa mig hur mitt avfall skulle sorteras. Vi började prata.

Varje stad har sina burksamlare. Ibland florerar rykten om det går att tjäna grova pengar på att samla pant hela dagarna. Men historierna om pantmiljonärerna stämmer sällan (legendariska ”Burk-Curt” i Skellefteå är ett undantag).

Sanningen är att det inte blir några större förtjänster på burksamlandet om du inte också lever som en burksamlare. Det innebär ett ganska torftig och eländig tillvaro.

Min nya bekantskap är inte helt nöjd med villkoren i "pantbranschen". Det är långa dagar under vad som knappast kan kallas för kollektivavtalsliknande former. Det finns inget fackförbund för de människor som mest av alla skulle behöva ett. LO är för finare folk med finare vanor.

– Jag samlar pant för att betala av på mina skulder. Förhoppningsvis är jag skuldfri i oktober eller november, förklarar mannen.

– Ibland tycker folk synd om mig och vill ge mig pengar, men det skulle jag aldrig ta emot. Jag är ingen tiggare. Jag vill tjäna mina egna pengar.

Resonemanget fångar inte enbart personens integritet utan även tonläget i samhällsdebatten: Den som samlar pant må tillhöra samhällets ekonomiska bottenskikt men försöker genom sina aktiva handlingar påverka sin livssituation. Detta till skillnad från den som tigger, som är helt utlämnad till andra människors vilja och godtycke. Det uppfattas därmed som att man intar ett passivt förhållningssätt till sin egen tillvaro.

Sensmoraler om att hårt arbete lönar sig och att allmosor leder till apati, är djupt förankrade hos stora delar av befolkningen. Rötterna går att spåra långt tillbaka, Geijer diktade om den självförsörjande Odalbonden:

"Vi reda för landet den närande saft.

Vi föda det - brödet är vårt.

Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,

och blöder det - blodet är vårt."

Normer och ideal är intressanta fenomen. I det statsindividualistiska samhällsbygget finns nog en viktig förklaring till varför en stor andel av befolkningen vill se ett tiggeriförbud. Genom tiggeriet ersätts relationen mellan individen och staten med mellanmänskliga förehavanden, vilket är främmande i det svenska välfärdsbyggets kontext.

Tyvärr är det ett dilemma som populister inte har varit sena med att utnyttja.

Mer läsning

Annons