Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem avgör vilket straff en människa förtjänar?

/
  • Bakom den här taggtråden på Skogomeanstalten satt Hagamannen den sista tiden av sitt fängelsestraff.

Svaret på frågan om vem som utdelar straff i Sverige borde vara självklart. Det är domstolarna som gör det.

Annons

Domstolarna i sin tur har lagtext att luta sig mot, lagar som stiftats av folkvalda politiker.

Så ser samhällskontraktet ut. Det är det som gör oss civiliserade.

Därför är det med bestörtning jag tar del av jubel och hejarop som flödar på nätet sedan den så kallade Hagamannen överfallits och misshandlats bland annat med en golfklubba. Några personer, oklart exakt hur många, var uppenbarligen missnöjda med det fängelsestraff han dömts till och också avtjänat. De tog tillfället i akt att ta lagen i egna händer, och dela ut ytterligare ett "straff", på eget bevåg.

Jag skrev om detta någon vecka innan Hagamannen släpptes ur fängelset. Om de hot som fanns mot honom. Och om stämningen på internet.

Jag tror att vi alla kan känna vanmakt och ilska. Att vi alla kan uppleva att världen inte är rättvis, inte ens när vi överlämnar åt rättsvårdande myndigheter att ta ansvar för att rättvisa skipas. Jag kan förstå tankar på hämnd. Tanken på att riktigt plåga någon som gjort en själv eller en närstående illa.

För de allra flesta av oss stannar dessa tankar vid just tankar. Vi inser att det vore dumt, rentav idiotiskt, att ta lagen i egna händer. Att skada. Att använda våld. Därför att våld föder våld och om vi alla reagerade på ilska och orättvisa med att använda våld, hämnas eller försöka straffa den vi tycker har gjort fel så skulle världen bli alldeles outhärdlig att leva i. Det finns mängder av exempel på det. Att våld sällan löser några problem, däremot skapar nya.

Civilisationen är inte beständig. Den upprätthålls dagligen av oss alla som lever i den. Men demokratiska metoder försöker vi komma överens även när vi inte är överens och landar ofta i något som är minst dåligt, och så håller vi oss till det. Och vi skapar normer som gör att den som kliver utanför straffas av rättsväsendet och ibland fördöms även av omgivningen. Det är helt enkelt stigmatiserande att bryta mot lagen.

Men något håller på att hända. När påhejarna blir tillräckligt många, när den som väljer att bryta samhällskontraktet får applåder och axelklappar, då blir det genast enklare att kliva över den där gränsen, som annars finns för att hindra oss från att ställa till skada, från att göra de allra värsta dumheterna.

Nu vet jag inga detaljer om vad som drev mannen som drämde en golfklubba i huvudet på Hagamannen. Men jag tror att tröskeln var lite lättare att kliva över eftersom han visste att han hade stöd.

Och jag tror att det här kan bli en snabbt nedåtgående spiral om vi inte gemensamt markerar att det inte är okej att ta lagen i egna händer.

Läs också:

Skilj på förnuft och känsla när Hagamannen släpps ut

Mer läsning

Annons