Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem käbblar med vem?

/

Stefan Löfven kommer nog aldrig att bli en ledare som eftervärlden kommer att minnas med vördnad, i ett mytbildningens förskönande skimmer. Någon folkhemsbyggare av Tage Erlanders format finns det helt enkelt inga förutsättningar att bli.

Annons

Kanske får Stefan Löfven nöja sig med att bli ihågkommen som en oförarglig parentes – en person som gjorde så gott han kunde så länge det varade. Men några bevingade ord kommer han säkerligen att lämna efter sig. Exempelvis det snärtiga "det där är bara käbbel", med vilket centerledaren Annie Lööf gång på gång bemöttes under en debatt i valrörelsen 2014.

Men att käbbel-referenser nu har börjat dugga tätt säger mer om det rådande politiska klimatet än om statsminister Löfven. Sällan har rikspolitiken tett sig så småaktig, så stingslig och så omogen som just nu. Med en blockpolitik som till varje pris hålls intakt har formfrågor, taktik och spelteorier kommit att uppta osunt mycket tankekraft. Att det skulle ta en viss tid innan partierna hann växa in i sina nygamla roller var väntat, men nu börjar det bli hög tid att visa statsmässighet. Valrörelsen är faktiskt över.

Under torsdagen stormade allianspartierna ut från den blocköverskridande pensionsgruppens möte. Drastiskt, men borgerligheten hade sina skäl. Sina högst besynnerliga skäl. Det som irriterade var nämligen att S hade bjudit in Miljöpartiet till mötet. Alliansen, som inte vill låta MP ansluta sig till gruppen, menar att MP:s tillväxtkritik gör det omöjligt att låta partiet vara med och ta ansvar för pensionssystemet.

Så sent som i juni lät tongångarna dock annorlunda. Moderaternas företrädare i gruppen, Lars Arne Staxäng, ordade då om att MP hade svängt så mycket i pensionsfrågan att partiet borde släppas in. Mot en sådan bakgrund är det svårt att skaka av sig intrycket att taktiska skäl, snarare än omsorg om pensionssystemet, har styrt agerandet.

Men allianspartiernas upptåg bleknar likväl i jämförelse med det SM i budgetspekulationer som för närvarande pågår. Såväl Jonas Sjöstedt som Aftonbladets ledarsida har avkrävt allianspartierna ansvar för vad som händer om Sverigedemokraterna röstar för de borgerligas budgetmotion. Som om borgerligheten på något sätt kunde ansvara för hur SD behagar rösta.

Den tidigare V-ledaren Lars Ohly tillhörde dem som tidigt insåg hur svajiga dessa anklagelser är. I ett inlägg på Twitter lät han ridån falla: "Jag förstår inte varför borgerligheten ska ta ansvar för hur SD röstar. Så resonerade vi aldrig när högeralliansen regerade." Principfast, hederligt och helt sant.

På onsdag avgörs det om regeringens budget faller. Möjligen, men sannolikt inte, kommer statsministerns saga då att vars slut. Stefan Löfven blir nog aldrig någon av Socialdemokraternas klarast lysande stjärnor, men han håller en hedersamt låg profil i det spel som just nu pågår. Ett spel som kort och gott är käbbel. Bara käbbel.

Mer läsning

Annons