Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste prata om Stockholmsfixeringen

/
  • Janne Josefssons nedslag i Stockholmsmedias ankdamm har fått det att plaska rejält. Bland annat är Aftonbladetskribenten Fredrik Virtanen på krigsstigen.

Vi behöver prata om mediernas Stockholmsfixering. Det var också vad man försökte göra i programmet "Valet med Janne och Belinda". Vilket resulterat i journalistiskt storbråk. I Stockholm. Såklart.

Annons

Fredrik Virtanen, som i programmet matchades ihop med Östersunds-postens politiska redaktör Marcus Persson för att debattera just Stockholmsfixering tog efter programmet till orda i en krönika i vilken han bland annat hävdar att Janne Josefsson försöker måla upp konfliktlinjen "Stockholm mot resten". Janne Josefsson kan tillskrivas mycket. Men just den konfliktlinjen har funnits under mycket lång tid i Sverige.

Stockholmsfixeringen bor i detaljerna, i de exotiserande rapporterna från provinsen, i tweetsen signerade journalister boendes i Stockholm om hur duktiga just deras kvarter var och minsann inte röstade på SD i parlamentsvalet. Men Stockholmsfixeringen bor tyvärr också i oförmågan att skildra samhällsskeenden.

Lokala medier kan skildra sin del av landet, göra punktnedslag, men för en helhetsbild krävs Stockholmsmedier som faktiskt tar sitt journalistiska ansvar och uppdrag på allvar och pusslar ihop fragmenten till en helhet. Att man inte lyckas göra det visade bland annat den stora förvåning som drabbade huvudstadens redaktioner 2006 när orter som Landskrona gav Sverigedemokraterna stort demokratiskt stöd vid valet. Trots att den som följt lokal nyhetsrapportering runt om i landet, under flera år kunnat följa hur Sverigedemokraterna sakta byggt sitt stöd allt starkare.

När upploppen bröt ut i Husby verkade Stockholmsredaktionerna lika tagna på sängen. Trots att helvetet brakade lös bara hållplatser bort från redaktionerna. DNs ledarsida förkunnade förnumstigt att det inte alls underrapporterades om orterna kring Stockholm och absolut inte om Husby. Trots att ett buskage i Gävle tenderar ha bättre bevakning tack vare Arbetarbladet, Gefle Dagblad, SVT och SR, än många av Stockholms förorter.

När medier med centralredaktion i Stockholm inte tar sitt ansvar, när TV4 lägger ner sina lokala nyhetssändningar, Public Service skär ner och intresset för vad som sker utanför tullarna är obefintligt, blir bilden av Sverige fragmentiserad, vilket leder till ett demokratiunderskott.

För när huvudstadens journalister (Peter Kadhammar) åker till städer som Gävle och kallar Gävle för bushen och inte förstår att Stortorget är tomt en torsdag klockan 14.15 för att människor är på sina arbeten, när man (Johan Croneman) väljer att använda sig av härskartekniker och inte ens bemöda sig med att kolla upp vad Östersunds-postens politiska redaktör heter (Marcus Persson) och i DN beskriver honom som en "ung nybitter politisk redaktör från Östersund, som flyttat, och flytt tillbaka till vischan (klart att man vill hem, där man trivs bäst – allvarligt talat?!)" blottlägger dessa journalister inte mycket mer än sin egen okunskap om Sverige och dess befolkning, och vad värre är, sitt förakt. Och sådana journalister kommer aldrig kunna uppfylla det journalistiska och för demokratin så viktiga uppdrag man anförtrotts med.

Sverige förtjänar bättre journalister än så. Sverige förtjänar bättre journalistik än så.

Sverige förtjänar bättre än att de som valt att leva utanför Stockholm skildras och behandlas som mindre vetande banjospelare. Oförmögna att föra sin egen talan och förstå sitt eget bästa.

Att bo utanför Stockholm är väldigt ofta ett aktivt val. Inte något man tvingats till eller haft som enda möjlighet i livet. Och det valet är tack vare fördomarna och Stockholmsfixerade medier, väldigt mycket svårare att göra än att bosätta sig i och arbeta i Stockholm. Just därför att det är ett val som ständigt ifrågasätts och måste förklaras och försvaras.

Och det riktigt ironiska med detta, är att Stockholm inte är någon metropol, utan bara en något större småstad i Europas utkant, till en inte obetydande del befolkad av människor som kommer från just de orter som så oförblommerat hånas och häcklas på bästa nyhetsplats.

Istället för att granskas även av Stockholmsredaktionerna.

Jenny Wennberg, politisk redaktör på Arbetarbladet (S).

Mer läsning

Annons