Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi vet vad vi har men inte vad vi får"

/
  • Ånges kommunalråd Sten-Ove Danielsson kan lugnt ligga på soffan trygg i förvissningen att Ångeborna kommer att välja om honom.

Annons

Ånge är en kommun som har kämpat i motvind under en lång rad år. Kommunen har sedan 1970-talet minskat sin befolkning med en tredjedel – från cirka 15 000 invånare till dagens siffra en bit under 10 000. Många unga och personer i arbetsför ålder har flyttat ut och kvar blir en åldrande befolkning. Kommunen har därtill drabbats av ett antal tunga nedläggningar vilket har gjort att många arbetstillfällen har försvunnit.

Färre invånare och färre som arbetar och betalar kommunalskatt är inget drömscenario för någon kommun.

I de otaliga rankningar som olika intresseorganisationer eller medier genomför så hamnar Ånge genomgående ganska dåligt till. Vad sägs om följande facit: I Svenskt Näringslivs rankning av de kommuner med bäst företagsklimat hamnar Ånge på 246:e plats (av 290 kommuner totalt). I Lärarförbundets rankning av landets bästa skokommuner landar Ånge på 199:e plats. Och när tidskriften Fokus senast rankade var i landet det är bäst att bo så hamnade Ånge på en delad 248:e plats.

Det går att ha invändningar mot samtliga av de rankningar som nämndes ovan – såväl Svenskt Näringsliv som Lärarförbundet är organisationer som bedriver lobbying för att förbättra för sina egna medlemmar och Fokus lista kan kritiseras för att det nästan bara är större kommuner, eller kommuner i nära anslutning till någon av storstäderna, som hamnar i topp – men sammantaget pekar de ändå ut en riktning: Ånge är, tyvärr, något av en kommun på dekis.

Ändå sitter kommunalrådet Sten-Ove Danielsson (S) i princip helt ohotad. Frågan är snarare om Socialdemokraterna får egen majoritet i kommunen eller inte än om det är tänkbart med ett maktskifte i valet om precis fyra veckor.

Väljarna i Ånge är tydligen nöjda med den utveckling Ånge har haft de senaste åren. Eller så är de inte nöjda, men övertygade om att alternativen inte är bättre och därför fortsätter att rösta som man alltid har gjort enligt devisen: Vi vet vad vi har men inte vad vi får. 

Det kan förstås kännas tröstlöst att vara en del av oppositionen i en kommun där motståndarna så till fullo dominerar den politiska arenan. Ändå spelar oppositionen en viktig roll. Faktiskt än mer så i kommuner som år efter år efter år styrs av samma parti (eller partier) och av samma personer. Det handlar om att granska makten och om att visa på alternativa sätt att använda skattepengarna eller bedriva verksamheten.

Vidare handlar det om att tvinga de som sitter på makten att motivera och tänka igenom sina förslag ordentligt; på så sätt kan förhoppningsvis onödiga misstag undvikas.

Att vara i evig opposition som politiker är förstås inte särskilt roligt. Den som engagerar sig politiskt gör det rimligen för att hen anser sig ha något att tillföra och vill vara med och bestämma, knappast för att vara den som bara ifrågasätter och tycker annorlunda men aldrig får gehör för sina idéer. Att sitta länge som kommunalråd är förstås betungande – vi ska inte inbilla oss något annat än att det är mycket jobb och att såväl kvällar som helger ofta upptas av olika engagemang – men det är samtidigt ett givande förtroendeuppdrag med stora möjligheter att påverka. Att kämpa på länge i opposition – särskilt i kommuner där det framstår som hart när omöjligt att någon gång få byta plats med sin politiska nemesis – är på så sätt mycket mer imponerande.

För Ånge kommuns bästa är det viktigt att oppositionen, hur stark eller svag den än blir i antal mandat räknat, kämpar på och spelar sin viktiga roll i det politiska dramat så gott det bara går.

Mer läsning

Annons