Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill Dagens ETC verkligen införa kommunistisk diktatur?

/
  • Dagens ETC anklagas för att förespråka kommunistisk diktatur.
  • Dagens ETC anklagas för att förespråka kommunistisk diktatur.

Vänsterradikalen Kajsa Ekis Ekman är en skribent med stor förmåga att provocera borgerligt sinnade läsare. Nu har hon gjort det igen, med en ledare i Dagens ETC (24/7).

Annons

I sin text bevisar Ekis Ekman att hon tillhör den blygsamma skara vänsterintellektuella som fortfarande intresserar sig för ett av marxismens stora klassiska problem: Vägen till socialismen.

Ekis Ekman nöjer sig inte med att kritisera kapitalismen. Hon vill även överskrida den. "Tydligt är att Europas härskande klass inte går att förhandla med", skriver Ekis Ekman. Och hon anför de grekiska kriserfarenheterna som ett sedelärande exempel.

Men är skribenten verkligen en ny potentiell Lenin? Är hon ytterligare en odemokratisk skurk som det nu är hög tid att avslöja?

Den som läser Håkan Boströms uppgörelse med Ekis Ekman i Göteborgs-Posten (27/7) får onekligen det intrycket. Ekis Ekman talar ju faktiskt om en härskande klass, hon vill se en revolution och hon manar vänstern till handling. Och till råga på allt sätter Ekis Ekman sitt hopp till kommunistpartiet KKE, påstår GP:s ledarskribent.

Boströms argumentation är emellertid försåtlig, eftersom den tycks vila på premissen att radikala vänsteråsikter per definition skulle vara odemokratiska. Men att utgå från detta är att förutsätta det som ska bevisas.

Även den som drömmer om ett klasslöst samhälle kan givetvis vara en alldeles utmärkt demokrat. Och frågan hur hårt just Kajsa Ekis Ekman bör dömas måste avgöras på saklig grund. Vill man göra gällande att Ekis Ekman önskar en "kommunistisk diktatur" måste man således anstränga sig för att leda saken i bevis.

Kanske tycker Håkan Boström att han gör just detta när han påvisar att Kajsa Ekis Ekman "instämmer i Vladimir Lenins beklagande över att de ryska socialisterna i februari 1917 valde att samarbeta med liberaler istället för att ta makten".

Men även om hennes historiska analys av händelseförloppet 1917 framstår som mer än lovligt okritisk – och således kan kritiseras hårt – är det uppenbart att Ekis Ekman knappast önskar sig en bolsjevikisk statskupp i dagens Grekland.

Hon skriver faktiskt rakt ut att hon inte förordar något totalt förstatligande av det grekiska näringslivet, utan bara ett begränsat ingripande. Ekis Ekman vill att bankerna ska förstatligas, hon vill att grekerna ska trotsa långivarna och hon vill att Grekland åter ska "kontrollera den egna valutan".

Utan tvekan en radikal lösning – men knappast en övergång till kommunistisk diktatur. Och frågan hur Ekis Ekman ställer sig till potentiella "revolutionära situationer" i dag måste rimligen tillmätas åtminstone någon vikt i sammanhanget.

Hur förhåller det sig då med Ekis Ekman och det testuggande kommunistpartiet KKE? Låt oss problematisera vad skribenten faktiskt har skrivit:

En splittring inom vänstern som nu visar sig vara produktiv är den mellan Syriza och KKE. I KKE har socialisterna ett kort i bakfickan, obefläckat av samarbete med trojkan. Här förstår vi behovet av att alltid bevara en fraktion av dogmatiker. Jag tror själv inte att de kan ta över, och de beter sig helt irrationellt inte minst genom att trycka egna ogiltiga valsedlar till folkomröstningen, men deras argument ljuder nu klarare och kan vinna i styrka.

Helt klart är att skribenten inte finner det angeläget att i texten ta tydligt avstånd från KKE, och detta kan tyckas märkligt. Kanske förutsätts den genomsnittlige Dagens ETC-läsaren vara så bekant med vem Ekis Ekman är och vad hon står för att sådana markeringar helt enkelt inte anses nödvändiga.

Det skulle också kunna vara så att Ekis Ekman är så blåögd att hon inte ser problemet med övervintrade kommunistpartier som stinker öststatskommunism. Men det tror jag faktiskt inte.

Det verkar nämligen som om skribenten endast vill fästa vår uppmärksamhet på att radikal vänsterkritik behövs. Ekis Ekman vill se ett radikalt vänsteralternativ, men KKE kan inte fylla den rollen understryker skribenten. Att vänsterregeringens så kallade "svek" däremot kan gynna rivalen KKE är en annan sak; ett sakligt konstaterande som är fullt rimligt att göra.

I en intervju i Tidningen Kulturen (14/8 2013) fick Kajsa Ekis Ekman själv tillfälle att reagera på påståendet att hennes sätt att uttrycka sig kan ge ett gammalkommunistiskt intryck. Ekis Ekman svarade då att: "Nej jag är inte kommunist, åtminstone inte på det sättet."

Om vi ska vara intellektuellt hederliga måste vi faktiskt ge henne rätt i det avseendet.

Visst bör Kajsa Ekis Ekman kritiseras från liberala utgångspunkter, men även antikommunister gör klokt i att ta motståndarna på allvar. Annars finns risken att kritiken avfärdas som simpel propaganda.

Mer läsning

Annons