Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Låt oss tala om döden, döden

Annons
Vid Järvsö tågstation ställdes ett fotografi och blommor ut på Lill-Babs torg efter beskedet om hennes bortgång.  Foto: Mats Andersson

”Döden, döden” inledde Astrid Lindgren sina dagliga telefonsamtal med systrarna Ingegerd och Stina. För att få det svåra ämnet avhandlat. Orden ”döden, döden” var förmodligen också ett sätt för systrarna att försöka hantera och acceptera sitt eget åldrande. Och andras. En fras för att försöka förhålla sig till livets villkor: att födas innebär att en kommer att dö.

Att leva ett liv betyder att det kommer att ta slut. Ju längre en lever, ju äldre en blir, desto fler avsked kommer en som människa behöva stå inför. Fler dödsbesked. Fler begravningar. Ja, det är så dystert att tänka på att en vill ta till stortjutet. Protestera mot villkoren och vägra vara med. Men det går inte. Inför döden är vi maktlösa.

Jag satt på tunnelbanan när jag fick dödsbeskedet om Barbro Svensson, hela svenska folkets Lill-Babs. En medelålders kvinna började nynna ”är du kär i mig ännu Klas-Göran”. Blev oväntad tagen av situationen. Ja, faktiskt ledsen. Tänkte på hennes fantastiska biroll som Gugge i Bonusfamiljen. Säsong tre kommer 2019 – men ingen kommer ju kunna spela Gugge.

Kom ihåg när jag själv för några år sedan intervjuade Lill-Babs i Kiruna för lokaltidningen i Norrbotten. Två små pojkar kom fram och ville ha en autograf. De hade inget papper med sig. Lill-Babs hoppade rask upp från fåtöljen och sprang upp till sitt hotellrum där hon hade idolkort. Dem signerade hon omsorgsfullt framför pojkarna som såg både glada och förlägna ut. Lill-Babs bad sedan om att få tidningen med intervjun hemskickad. Jag skulle bara skriva Lill-Babs och Järvsö på kuvertet. Då kom breven fram sa hon.

Minuterna efter att jag hört om Lill-Babs bortgång gick jag in på Facebook. Flödet var redan fullt av ledsna uppdateringar och bilder på henne. Dagen efter såg jag ett Instagramkonto som raljerade över hur privatpersoner reagerade på sociala medier när kändisar avlidit. Att folk googlar fram en bild, lägger ut den på sitt flöde med bokstäverna R.I.P och sedan något personligt minne kring den döda.

Men att kändisar och offentliga personers bortgång leder till kollektiv sorg på sociala medier är inget att fnysa åt eller raljera kring. Det är inget att hånflina åt när grannen laddar upp en bild på Lill-Babs och samtidigt lägger dit ett brustet hjärta. Istället är det en fin mänsklig handling. Ett deltagande i förlusten av en människa. Det går att sörja någon en inte känt privat. Naturligtvis. För många ingår också den sorgen i medvetandet om allas vår dödlighet.

Livets skörhet darrar liksom till inuti en. Sorgen påminner oss också om våra egna förluster av nära och kära. Sorger läggs därmed ihop. Lager på lager. En uppladdad bild på Lill-Babs med ett brustet hjärta kan på samma gång representera känslorna kring hennes bortgång, ångesten över livets villkor och sorgen och saknaden av andras hjärtan som slutat slå. Och det kan för ett ögonblick ventileras publikt. Få visas upp och talas om.

Vi talar om döden, döden.

Lina Norberg Juuso

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons