Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Vi gör en lathetsrevolution

/

Annons

Det som är jobbigt med att vara jag är att jag i grunden är en sådan trött person. Behöver sova sammanhängande och många långa timmar för att må bra. Småbarnsåren var det faktiskt ett under att jag kom ur med sinnet någorlunda fungerande.  

Dessutom: Förutom rejält med sömn har jag ett mycket stort behov av återhämtning och vila. Efter en utförd arbetsinsats vill jag ligga raklång i ett tyst rum och bara andas för att det inte ska kännas som att jag går i tjock sirap med ett bowlingklot hysteriskt roterande innanför pannbenet.

Sitter jag i en buss somnar jag pronto.

Kör jag bil längre en timme måste jag stanna på en parkeringsplats och sova en kvart innan jag fortsätter trycka på gaspedalen.

Får jag inte min sömn och vila blir det en kamp att hålla sig vaken, tänkande och alert.  Väldigt ofta går det inte alls. Somnar på föreläsningar på universitetet – fast jag nyper mig själv i låret för att hålla mig vaken.

Skamset tittar jag mig omkring för att se om någon såg mina nackrörelser som vittnar om nicka-till och vakna-till-processen.

Och det här sova-återhämta-sig-behovet är inte funktionellt i det här samhället där alla ska högprestera jämt och livet ska levas 25 timmar om dygnet.

Känner mig fullkomligt utmattad av att försöka anpassa mig till samhällstempot.

Min kompis ringer och ber mig kolla sköldkörteln, hon tycker min trötthet är tröttsam.

Och visst: Jag vill också gärna hitta någon förklaring till varför jag inte passar in i den här hysteriska pigghetsnormen. Där alla duktiga stiger upp innan resten av familjen klockan 4.30, mailar till folk klockan fem, yogar, springer och pressar någon äcklig grön juice innan klockan sex.

Jag skulle aldrig orka.

Jag skulle bryta ihop vid den äckliga gröna juicen och lägga mig i sängen igen och storgrina.

Det är frestande att försöka hitta en förklaring eller en ursäkt för sin persona.  

HSP-personlighet? High sensitive person.

Högkänslig person? Det var populärt för något år sedan – en person som känner extra mycket och därför blir extra utmattad.

Decemberunge?  

Eller bara människa?

Det är alldeles kittlande att läsa intervjun med programledaren Anna Mannheimer i senaste numret av Kupé. Hon berättar att när någon säger döden så tänker hon: Att jag äntligen får sova! Anna Mannheimer får frågan vad som driver henne. Hon svarar: Ingenting! Det hon vill göra är att sova. Eller vila. Hon vill ligga i sängen och läsa. Hon jobbar för att kunna ha en fritid där hon kan lata sig. Hon har ingen hobby.  Hon måste ingenting.

Åhhh Anna Mannheimer – vill du bli min kompis?

Jag vill bli bundis med dig.

Vi inleder en latrevolution tillsammans!

Det skulle ändå kanske vara ett sundhetstecken i den här sönderstressade världen där den nya dödssynden är att ta sig en tupplur eller två.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons