Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livslångt lärande ger verklig trygghet

/

Annons

Åter till TCO:s seminarium där arbetsmarknaden i Tyskland och Sverige jämförs. TCO:s slutsats är att den allmänna lönenedpressning som blev resultatet av de tyska Hartzreglerna från 2005 inte är något för Sverige.

Jag instämmer. Fast det är inte lätt att göra jämförelser mellan länder då många faktorer spelar in.

Det tycks ligga en del i vad Konjunkturinstitutets Göran Hjelm sa, att man för att få en rättvisande jämförelse, måste ange dessa faktorer i förhållande till antalet personer i arbetsför ålder. Det antalet har länge minskat i Tyskland, något som förklarar varför det har varit lättare att där ta emot många invandrare. (Samma sak gäller för övrigt Finland som nu för första gången ser en större invandring.)

Statssekreterare Irene Wennemo (S) pekade på fler skillnader. Sålunda kom kvinnorna ut på svensk arbetsmarknad redan på 70-talet med hjälp av deltider. Då var det svårare att få kvinnorna att ta heltid. Problemet är att detta nästan cementerats i vissa branscher. I Tyskland har motsvarande kvinnligt intåg på arbetsmarknaden skett först det senaste decenniet. En stor skillnad är också att man i Tyskland har kvar tarifflöner som går ända ner på individnivå. I Sverige förs förhandlingar med konflikträtt på central nivå, medan man på lokalplanet förhandlar med fredsplikt. Det ger och har gett en flexibilitet till gagn för företag och anställda.

I Tyskland har man nu tvingats se problemet med löner man inte kan leva på. En statlig minimilön har införts sen sossarna återkommit till regeringen i koalition med de borgerliga.

Sverige är, säger Wennemo, också bättre än Tyskland på omställningsarbetslöshet, tack vare omställningsavtalen som nu finns över hela vår arbetsmarknad.

Så om sossar och fack i Sverige inte accepterar låglönejobb av tysk typ. Vad är då alternativet? En skillnad tycks ligga i behandlingen av de unga. De medelstora företagen i Tyskland söker fortfarande arbetskraft för mer eller mindre livslångt arbete. Lärlingssystemet tas på allvar.

Frågan är väl om vi ens önskar oss det livslånga i dag. Livslång trygghet kan också vara ett livslångt beroende för den som inte har någon annan utbildning än den som finns i företaget.

Lärlingssystem fungerar. Men vi behöver livslångt lärande och breda grundkunskaper för den enskilde. Men få kan förneka värdet av direktkontakter mellan våra ungdomar och företagen. De Y/A-jobb som än så länge inte gett särskilt god utdelning borde ha en framtid enligt Irene Wennemo, som också menar att lönetrappor bör accepteras

Sverige är nu i ett läge där arbetslösheten bara ökar bland invandrare. Många är mellan 20 och 40 års ålder. De har 25 år kvar på arbetsmarknaden. Det är en jätteutmaning.

Många från Syrien har en god utbildning. Bland de som kommer från Afghanistan och Somalia är läget sämre. Säkert är bara att vi får problem om vi inte lyckas. Men de som ser lönesänkningar för lågavlönade som en lösning, bara förvärrar problemen. Det gäller både politiskt i form av ökat stöd åt de främlingsfientliga, och ekonomiskt i form av den lägre tillväxt och de uteblivna investeringar som blir följden av en lägre efterfrågan i ekonomin. Det verkar vara vad det tyska exemplet visar. Det finns med säkerhet goda idéer att hämta från Tyskland. Lönesänkningar är inte en av dem.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons