Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måtte denna sannsaga få ett lyckligt slut

/

Annons

I skrivande stund vet jag inte hur valet i Burma gått. Men att ett val genomförs är något vi knappast vågade hoppas på när buddhistmunkar 2007 inledde en protestvåg som kom att kallas Saffransrevolutionen. På Stora Torget i Sundsvall släppte SSU-arna i stan då ut röda ballonger för att uppmärksamma det hela. Det hade då gått 45 år sen Burma blev en militärdiktatur.

Bara några år senare kom vändningen. Sannolikt blev internationell isolering och ensidigt beroende av Kina för mycket för militären. Efter modell av fascisten Pinochet i Chile, som vid 80-talets slut införde en "demokrati" med fortsatt militär kontroll, gjorde den burmesiska juntan något liknande. Det var samma junta som vid 80-talets slut gjorde precis tvärtom genom att slå ner all opposition när denna i ett fritt val gjorde en jordskresseger under ledning av frihetssymbolen och sedermera fredpristagaren Aung San Suu Kyi, som1988 återkommit till landet efter 30 år i exil. I stället för att om valutslaget följts bli landets ledare, hamnade hon i stället i husarrest i sammanlagt 15 år.

Aung San Suu Kyis parti väntas än en gång vinna stort. Men militären har sett till att hon inte kan bli president. Hon har nämligen barn med en utlänning! Så kan man också rigga demokratin för sina egna syften. Andra sätt är att tvinga folk att åka miltals för att kunna rösta på hemorten. Därtill har militären tillräckligt stor del av mandaten i parlamentet för att blockera ändringar av konstitutionen.

Men sannolikt har hon rätt när hon säger att hon kan styra landet ändå. Några jämför med hur Sonia Gandhi kunde styra Indien utan formella uppdrag. Kinas Deng Xiaoping är ett annat exempel, även om det inte har med demokrati att göra. Så länge det folkliga stödet finns, är det fullt möjligt att Aung San Suu Kyi kan bli landets ledare.

Möjligen är det för optimistiskt, i skrivande stund vet jag inte ens om valresultatet blir det alla förväntar sig. Men den chilenska erfarenheten blev ändå att det var svårt för militären att behålla kontrollen när anden – demokratin – väl var släppt ur flaskan.

Om förändringen går så snabbt att diktaturens män kan straffas för sina brott är mer osäkert. Rättvisan hann bara nästan i kapp Pinochet innan han dog. Som jag ser det är det ändå viktigare att krig kan stoppas och diktatur kan ersättas av demokrati, än att diktatorerna får sitt straff.

Det blir ändå ingen lätt uppgift att ta över Burma, eller Myanmar som det oftast kallas internationellt. Det är ett namn vi länge undvikit i Sverige, eftersom det infördes av juntan. Men det har sina poänger. Namnet Burma står nämligen för landets burmanska majoritet, som inte är större än två tredjedelar av befolkningen eller så. Burma består av många folkslag, och uppror finns i många delar av landet även om flera grupper nyligen gick med på en vapenvila.

I demokratins spår har tyvärr också mer eller mindre rasistiska grupper framträtt. Inte minst är en liten muslimsk minoritet, rohingyas, utsatta för förföljelse och får inte ens rösta. Detta har Aung San Suu Kyi inte gjort till en stor eller viktig fråga. Om det är ett demokratins pris, hon ska vinna valet också, eller något annat, är svårt att säga. Svaret på den frågan lär vi få om det går som vi hoppas, och hon nu eller inom kort blir Myanmars (Burmas) verkliga ledare. Må denna sannsaga få ett lyckligt slut.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons