Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med deltidspensioner kan vi orka längre

/

Annons

Det blåser upp till strid kring AP-fonderna, vår buffert i den allmänna pensionen. En del försvarar dagens system där man försöker öka de sex fondernas värde genom placeringar i både aktier och säkra papper, och säger ändra inte något som fungerar. Andra tycker att det kostar för mycket att ha flera separata fonder med den onödiga administration och onödigt många dyrbara finansmän det innebär. På det svarar de borgerliga: med en enda fond riskerar vi att den får för stort inflytande. Så en kompromiss om tre fonder är på väg. Den låter rimlig.

Den blocköverskridande pensionsarbetsgruppen har en del att ta i. Samtidigt har man där i bred enighet börjat fundera över hur fondernas alla miljarder mer specifikt ska kunna användas till investeringar i bostäder, vägar och järnvägar i Sverige. När S-kongressen diskuterade saken hördes från folkpartihåll: det är bra att sossarna tar efter våra förslag. Nu i veckan har kontrabesked från FP luftats på temat: om det gäller att AP-fonderna ska satsa i Norrbotniabanan, så säger vi nej. Så talar ett parti som tappat alla riksdagsmandat norr om Dalälven.

Pensionärerna har intresse av att pensionspengarna satsas i det egna landet. När bostadsbristen ser ut som den gör, är en långsiktig avkastning närmast garanterad. Den som vill hindra AP-fonderna att göra sådana investeringar går inte pensionärernas ärenden. Samma sak bör gälla vägar och järnvägar. På så sätt kan Sverige investera sig ur arbetslösheten. Samhället utvecklas samtidigt som pensionärerna har god avkastning att vänta.

Värdet av långsiktigt god avkastning ska absolut inte underskattas. Problemet med det nya pensionssystemets broms är alltför välkända. Sänkta pensioner har blivit ett faktum på ett sätt som det inte var tänkt när systemet presenterades i 90-talets början. Pensionerna håller heller inte måttet i förhållande till lönerna.

Försäkringsbolaget Folksam (DN tisdag) varnar nu för konsekvenserna av att skatteavdraget för privat pensionssparande försvinner, samtidigt som allt färre har tjänstepension. Det har minskat från 93 till 89 procent sedan 1994. Fler är också företagare. Så problemet med en låg allmän pension ökar. När dagens pensionssystem infördes var tanken att det skulle garantera en pension på 62 procent av slutlönen. Nu ligger det runt 50 procent och är sjunkande. Siffran påverkats av de borgerligas så kallade jobbskatteavdrag, som försvårar övergången vid pensioneringen. Oavsett det är summan oacceptabelt låg.

Den alltmer accepterade lösningen är annars att vi ska jobba längre därför att vi som kollektiv lever längre. Redan i dag är systemet sånt att ju längre du jobbar desto högre pension. Jag menar som sossarna att först måste folk orka till 65 år. Många är utslitna redan då.

En salomonisk lösning skulle kunna vara delpension. Många skulle säkert orka jobba längre om de slapp jobba heltid de sista åren. 80-talets delpension var en framsynt lösning som försvann i 90-talskrisen. Ska pensionsåldern höjas måste deltidspension införas från 65 år – eller helst tidigare – så fler orkar jobba några extra år. Samtidigt bör arbetsgivaravgiftens pensionsdel höjas. Dagens allmänna pension, där många som jobbat i hela sitt liv inte får mer än garantipension, duger inte.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons