Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med ubåtarna är vi tillbaka på ruta ett

/

Annons

I höstas när försvaret och den nyvalda regeringen slog fast att man hade bevis för en bekräftad ubåt inne i Stockholms skärgård, så fanns det inte mycket utrymme för tvivel. Jag råkade av en händelse sitta med på ett möte på TT när detta inträffade. Det var därtill ett möte där vårt lands ÖB Sverker Göranson deltog. Han kom dit något försenad direkt från presskonferensen med statsministern om denna sak. Jag kan försäkra er att han inte visade något som helst tvivel om äktheten i denna rapport. Det gör han inte i dag heller. Det gör säkert inte heller statsminister Stefan Löfven som lät sig övertygas även i höstas. En statsminister har faktiskt ingen annan möjlighet än att lita på försvarets bedömning en gång som denna.

Som skribent har man helt andra möjligheter. Jag har ju varit med ett tag, och ubåtssommaren 1983 hyrde jag faktiskt en stuga på Alnön bara någon vecka efter den stora ubåtsjakten där. Så visst blir man lite luttrad. 1993-94 någon gång valde jag att i spalterna försvara den dåvarande statsministern Carl Bildt (M) när han skickade brev till Ryssland grundat på de informationer han fått av försvaret. Vad ska en statsminister göra annat än att lita på sin myndighet, frågade jag, då som nu. Det var egentligen onödigt av mig. För det är en sak att lita på försvaret och en annan att peka ut främmande makt. Strax därpå visade det sig att ubåtsobservationerna rörde sig om ljud från simmande minkar.

Så i höstas dristade jag mig till att i saligen avsomnade Dagbladet visa en något skeptisk attityd till det stora avslöjandet om en bekräftad ubåt. Det fick min liberala kollega Marcus Bohlin här på ST att gå i taket. Han tyckte väl att jag visade undfallenhet mot främmande makt eller något. Jag är av en del misstänkt för att gå i ryssarnas sold i det nya kalla krig vi ser växa fram, när jag talar om skiljedomar och folkomröstningar som alternativ till krig.

Fast när nu ÖB:s slutanalys över händelsen presenteras, så visar det sig att det som i höstas var den avgörande observationen för att händelsen skulle kallas en bekräftad ubåt saknas. Det ljudet har nu en annan förklaring! Oklart vilken. Ändå säger slutanalysen att det är ställt utom allt rimligt tvivel att svenskt inre vatten kränktes i Stockholms skärgård i oktober förra året. De indikationer som i höstas inte ansågs räcka för att slå fast att en ubåt kränkt svenskt vatten har nu uppgraderats så att man ändå vågar tala om en kränkning utom allt rimligt tvivel. Det låter i alla fall som en slutsats som passar både försvarsmakten och regeringen bra.

Nåväl, mitt tvivel har de i alla fall inte lyckats skingra. Det är i och för sig långt ifrån säkert att främmande makt agerar logiskt. Någon logisk förklaring till den förmodade kränkningen kan jag i varje fall inte se. Om det nu inte rör sig om en makt som vill att Sverige ska klara skyddet av sin territorialgräns bättre än i dag. Vilken det nu skulle vara?

Jag tillhör de som tycker att en upprustning av försvaret just för att förbättra det militära skyddet av Sverige är önskvärt, eftersom spänningarna ökar i vårt närområde. Att lägga så många miljarder varje år utan att vi kan skydda våra gränser kan inte vara rimligt. Men jag vill inte att stärkandet av försvaret ska ske på lösa boliner. Så jag tänker förhålla mig skeptisk till förra höstens ubåtsintrång i väntan på mer handfasta bevis än de som ännu har presenterats.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons