Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu går investeringar före sänkta skatter

Annons

Det går inte, säger de borgerliga. Det är fel mål, säger professorn. Varför händer inget? säger många väljare. Det går, säger däremot sossarna. Steg för steg. Marschen har redan börjat. Det stora skiftet jämfört med den borgerliga regeringen är att deras enda väg – skattesänkningarnas väg – ersatts av den nya regeringens många steg i riktning fler jobb. Inte lika glamoröst och röstvinnande kanske. Skattesänkningar är populära. Sossarnas väg till fler jobb lär få beröm först när det lyckas. Den pågående S-kongressen kommer i alla fall att gå vidare på denna väg.

Det här att inget händer är både en myt och inte. Att de borgerliga med hjälp av nyfascistiska SD lyckades stoppa den nya regeringens första budget gav förstås en väldig broms åt arbetet för fler jobb. Men en hel del kommer – om inget oförutsett inträffar – att påbörjas redan i höst, när vårbudgeten väl träder i kraft. Då kommer pengar till underhåll av järnvägen, pengar till bostadsbyggande och 90-dagarsgaranti. Så vi får väl hoppas att väljarna har lite tålamod inför det parlamentariska läget.

Vad gäller professorn, jag tänker på nationalekonomen Lars Calmfors, som i DN (27 maj) kritiserar sossarnas arbetslöshetsmål för att det inte är en fast procentsiffra utan en jämförelse med andra EU-länder, så är det inte självklart att han har rätt. Om exempelvis en större kris skulle inträffa eller om den europeiska konjunkturen av svårförklarad anledning skulle ta stark fart, så är det väl rimligt att man tar hänsyn till det när man ska utvärdera det.

I varje fall har den svenska borgerligheten hela tiden svarat så på frågan om varför arbetslösheten vid valet 2014, trots tidigare vallöften, var betydligt högre än när de tillträdde. Deras förklaring har hela tiden varit – finanskrisen. Och det är förstås sant att den gjorde det hela betydligt svårare. Värre för dem har varit att deras enda åtgärd – skattesänkningar i olika former – inte fungerade.

Professorn får dessutom finna sig i att jag inte tror ett dugg på hans påstående att högre a-kasseersättning ger ökad arbetslöshet. Den enda effekten av höjda ersättnihgar lär vara något mindre fattiga arbetslösa.

Den stora stridsfrågan före kongressen väntas bli frågan om investeringarna. Partiordförande Löfven trycker själv på att man redan nu prioriterar investeringar i stället för att sänka skatter. Det handlar om jobb som ska lösa problem, som bostadsbristen och den usla tågtrafiken. Och det handlar om klimatinvesteringar.

Han pekar också på vikten av stärkt svensk konkurrenskraft så att företagen kan sälja mer. Fyllda orderböcker snarare än skattesänkningar gör att företagen vågar anställa.

Till detta krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Till de skamligaste resultaten av regeringen Reinfeldts åtta år hör förutom den raserade sjukförsäkringen, den kraftigt höjda ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten. Samtidigt som många lämnas åt sitt öde har många företag svårt att rekrytera. Här behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik mer än någonsin.

Det skulle gå att göra mer. Jag oroar mig lite för vad den blocköverskridande pensionsarbetsgruppen ska komma fram till vad gäller AP-fonderna, som borde förmås att satsa på bostadsbyggande och grön renovering av miljonprogrammet. När ska beskeden därifrån komma? Hur stor är risken att de borgerliga obstruerar? Den som lever får se.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons