Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya tider, ny teknik, nya klyftor att bekämpa

Annons

Det fanns en tid i Sverige när vi var överens om att stora samhällsklyftor inte är bra. Oenigheten gällde i mångt och mycket klyftornas storlek. Många instämmer fortfarande i grundhållningen. Men det finns också de som inte ser problemet. Det viktiga är att vi samfällt blir rikare. En del är smartare än andra om de gör att vi alla blir rikare så à la bonne heure, tänker de. Som om detta om, var verklighet. Fast även i detta resonemang, som vi känner som nyliberalt, finns det gränser för de flesta.

Sålunda är 80- och det tidiga 90-talets direktörer inte bara förvånade utan kanske också lite irriterade över att direktörer i dag tjänar så mycket mer än de själva gjorde då. Jag kan tänka mig att en sådan liten tagg sitter i en och annan världsstjärna från den tiden också, vare sig de sysslade med musik eller idrott.

Jag börjar fråga mig var gränsen går. När blir det hela farligt och destruktivt? Mitt omvittnade intresse för Ryssland har visat mig en extrem. I Moskva fanns när jag var där vid 90-talets mitt en miljon som var rikare än jag. Fast nio miljoner var å andra sidan utfattiga. Nu är läget bättre i Moskva. Men i resten av landet är problemen kvar. Så fruktansvärt olyckligt det var att socialismen där var så misskrediterad av kommunismen att den socialdemokratiska varianten aldrig fick en chans. Den kapitalism som växte fram såg exakt ut som den förvridna variant kommunisterna alltid varnat för!

I dagens värld börjar en annan oerhörd kraft växa fram i form av globalisering och digitalisering. Om detta skriver Håkan Lindgren i SvD 4 mars. Han berättar om boken Den andra maskinåldern (Daidalos förlag) av Brynjolfson och MacAfee från MIT, Massachusetts Institute of Technology. De talar om det fantastiska i att många är beredda att producera innehåll utan att vänta sig betalt - som om amatörer vore något nytt, skriver Lindgren som inför all teknikoptimism förklarar sig nästan bli luddit – Du vet de textilarbetare som i tidigt 1800-tal slog sönder maskiner som de ansåg hotade deras jobb.

I bokens andra del, jag blir nog tvungen att läsa den själv, talas om följderna av dagens nya teknik. Tidigare har alla teknikskiften lett till större välstånd. Det gäller nu också. Men den här gången kommer den att fördelas allt mindre. I USA ser sifforna ut så här: Mellan 1983 och 2009 minskade förmögenheten för 80 procent av befolkningen trots att totalen ökade! Två tredjedelar av tillväxtvinsterna mellan 2002 och 2007 gick till två procent av befolkningen!

Om vi till det lägger den nya teknik där ett enda företag kan serva miljarder kunder, så kommer de rika att bli snuskigt rika. Vi är redan där med Face Book och Google och liknande företag. I industrisamhället blev några väldigt rika, många fick det bra medan en del förblev fattiga, i varje fall i den mån man inte förde en politik som motverkar de klyftor den så effektiva marknadsekonomin skapar.

I dagens vinnaren-tar-allt-marknad blir några stormrika och alla andra fattiga, skriver de två amerikanerna. Hur möter vi en sån situation? De diskuterar utbildning och medborgarlön. Lindgren menar att deras tro på tillväxt är stötande. Jag ser tillväxt som lösningen. Fast ärligt talat så här efter 40 års yrkesarbete: nog borde det finnas annat i människornas liv än arbete. Jo, jag vet att det är av arbete vi får välstånd, men den nya tekniken borde kunna användas till att människan inte ska behöva arbeta lika mycket. Men då kan vi inte dela in världen i några superrika och många fattiga.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons