Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Privatisering argument för att inget göra

/

Annons

Sjukvården i Västernorrland fungerar i allt väsentligt. Men läget är ansträngt. Sängar i korridorer med höga böter som följd, och nu massavhopp av narkossköterskor är några tydliga exempel på det. Och som om det inte vore nog, så är Landstingets ekonomi i akut kris. Som alltid är det i första hand de styrande som bör krävas på svar. Att den socialdemokratiska landstingsledningen ligger så lågt när omfattande sparkrav presenteras, är oförsvarligt i sak och obegripligt sett ur opinionssynpunkt. Är problemet bypolitiskt, personbaserat eller både och? Att inget göra eller att bara lyssna efter var debatten till sist hamnar, är inget alternativ! Här krävs både beslutskraft och en förmåga att finna breda politiska allianser.

När det är sagt, vill jag hävda att det är två krafter som det inte går att samarbeta med i vårt landsting. Nyfascisterna i SD ska självklart hållas så långt bort från allt inflytande som möjligt. Tyvärr gäller det också Moderaterna. Detta parti har en tradition av att gå sin egen väg i vårt landsting. Otaliga är deras förslag på sänkta skatter och otaliga gånger under åren har de röstat emot skattehöjningar som de senare accepterat, eftersom de inte själva haft någon bot mot kostnadsökningarna.

I dagens kris, som inte minst försvårats av passiviteten under borgerligt styre, väljer man att säga nej till både skattehöjningar och besparingar. När det kommer till impopulära beslut kring sjukhusen så säger man sig i stället vilja göra Sollefteå till en personaldriven intraprenad och Sundsvalls sjukhus till upphandlad entreprenad. Vad gäller Örnsköldsviks sjukhus funderar man i liknande banor.

Det är mer än lovligt blåögda förslag. Tror man att kostnaderna för landstinget och skattebetalarna försvinner för att sjukhusen privatiseras? Ja, omöjligt är det inte att man tror det. För sådan var teorin när man för så där 25 år sen började med privata skolor och privata vårdcentraler. Det dröjde dock inte många år innan de borgerligas försvar för de fristående skolorna och vårdcentralerna tvingades byta argument. Numer sägs det att valfriheten är värd sitt pris. Valfrihet och privatiseringar får kosta.

När det gäller privata sjukhus saknas därtill valfrihetsargumentet helt. Det finns bara ett sjukhus i Sundsvall. Det kan bara finnas ett. Att låtsas som om ett privat monopol skulle lösa landstingets ekonomiska problem är rena nyset. Det moderaterna föreslår är att köra landstingets ekonomi totalt i botten.

Nu börjar det, trots den usla informationen från dagens politiska styre, i alla fall skönjas en del detaljer i vad som skulle kunna bidra till en långsiktig lösning. I tisdagens ST berättade landstingets avgående förvaltningschef Margareta Berglund Rödén hur man kan spara genom att dra ner på det som kallas jourlinjer.

Det skulle kunna handla om stora pengar eftersom många jourlinjer i dag upprätthålls genom svindyra stafettläkare. Förslag på sånt som ska bort är kirurg- och ortopedjour i Sollefteå, och barn- och kvinnojourer i både Sollefteå och Övik.

Jag råkar veta att det här är förslag som diskuterades redan när Härnösands sjukhus – utan hälsovådliga effekter – las ner för ett tiotal år sen. Jag tror inte att det går att komma undan längre. Socialdemokraterna som efter de borgerligas handlingsförlamade styre fick remarkabla 48 procent av rösterna förra hösten, kan inte sitta still i båten längre. Det är hög tid att agera.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons