Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Själen försöker stå ut med hösten

Annons

Brytningspunkten mellan sensommaren och hösten är vemodig. En påminnelse om alltets förgänglighet.

Naturen drar sig tillbaka. Världen skiftar färg. Luften ändrar garderob.Det känns som att vara med i ett avsnitt av "Twin Peaks", som att det lurar något ont i skogen. Jag är inte bra på det här med förändring.

De ljusa sommarnätterna gick inte att spara. Mörkret utanför köksfönstret finns där och min hjärna gillar det inte. Den tänker mörkt som mörkret. Slår bakut och längtar tillbaka till ljuset, då allt upplevdes lättare och ljuvligare.

Att drabbas av höstsorgsenhet är i det närmaste ett sundhetstecken när sommaren springer i väg. Det tröstar jag mig med, för att vara snäll mot mig själv.

Hunden måste ut även när det är höst.

Har läst om självacceptans och sådant där. Kanske har något matnyttigt snappats upp ändå. Som att man ska försöka vara sin egen vän. Jag vill vara vän med mitt jag. Helt lätt är det inte, men vilka relationer är lätta och luftiga hela tiden?

För att stå med mig själv under hösten ut bokar jag upp kalendern. Måndag det och tisdag datt och onsdag ditt. Distraherar mig från granitgråa tankar så långt det är möjligt. Att springa genom vardagen kan hålla Mårran på avstånd. Jag tror det är min höstmedicin – att hasta och skynda.  Fast hälsoprofilerna och för den delen hälsoprofitörerna brukar rekommendera det motsatta – luckor och tid för reflektion.

Men om man inte vill då? Om man måste hålla sin trilskande hjärna sysselsatt – för att hjärnan inte ska tänka på det där mörkret? För att hjärnan inte ska tro att man är med i ett avsnitt av "Twin Peaks".

Går på konsumtionslögnen att shoppa ger lycka och köper en gul regnrock. Visst känns det lättjefullt att hänga upp den på hallkroken. För första gången i alla fall, sedan har man vant sig.

Shopping ger inget långvarigt påslag av må bra-känslor. Jag har läst att en lottovinst ger lyckopåslag till vinnaren, men att effekten är kortvarig. Sedan är det samma lika som innan vinsten.

Pengar göder tydligen inte själens glädje. Om en inte är fattig, vill säga. Då är pengar som en säng i ett mörkt rum som erbjuds efter timmar av oroligt nattvak. En själsfrid. En återhämtningsstation. Ett erbjudande om en ny morgon.

Värdet av pengar för individen är relativt.

Jag kramar om min hjärna och säger att det kommer gå bra den här hösten också. Den kommer att vänja sig vid mörkret, det är bara den här brytpunkten som är påfrestande.Det blir bättre alldeles snart. Tankarna hittar tillbaka till vanligheten. Under tiden gäller bara att stå ut och gå på.

På kvällen tittar jag på ytterligare ett avsnitt av "Twin Peaks". Jag kan inte bestämma mig för om det är närande eller tärande. Och tills jag vet fortsätter jag följa mörkret i serien för att glömma mörkret utanför fönstret.

Att distrahera sig själv har jag hört att det kallas.

Just nu kan jag inte mer.

Lina.norbergjuuso@mittmedia.se

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons