Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skuldsatt – ofri – vem ska ta besluten?

/

Annons

Den som är satt i skuld är inte fri, konstaterade Socialdemokraten Göran Persson både som finansminister och statsminister under den period när han ledde Sverige ur den kris som plågade oss under 90-talet. Den krisen var i storleksordningen en fjärdedel så stor som den som Grekland nu går igenom. Det är väl ytterst tveksamt om Persson hade klarat en folkomröstning om de sparpaket han drev igenom.

I och för sig använde han en komponent som många uppskattade. Principen var att alla – fattig som rik – skulle dela på bördorna. Därför användes en mix av både skattehöjningar och utgiftssänkningar. I grunden var det nödvändigt att använda båda inslagen för att vinna ett folkligt förtroende. Men jag tvivlar på att det hade lösts i en folkomröstning som förefaller att vara en sällsynt olämplig metod för att lösa ett problem av den här typen. Fast nu är ju den grekiska vänsterregeringens syfte ett annat, nämligen att få folket att rösta nej till EU:s förslag, i den mån det nu finns kvar.

Bättre då att göra som Persson gjorde. Han begärde ett öppet mandat av väljarna, han fick det och tog landet ur krisen. Fast här finns stora skillnader också. Författaren Theodor Kallifatides varnar i gårdagens DN grekerna för att tro att EU är ute för att förnedra grekerna. Det handlar inte om moral utan om pengar, tror han. "Gamar hämnas inte, de är bara gamar", skriver han. Jag tyckte först det lät klokt. Men möjligen är det snarare en snygg formulering. För långivarna bryr sig faktiskt om hur besparingarna genomförs. Man inte bara fortsätter att påtvinga Grekland den sparpolitik som förvärrar läget genom att sänka tillväxkten, man blockerar också skattehöjningar för att i stället tvinga fram sänkningar av pensioner och pensionsålder.

Det är rent märkligt att man inte ser att åtstramningspolitiken bara kan göra Grekland fattigare.

Det är grekernas fel, säger många i EU. De lurade sig in i euroland och har sociala förmåner som vi bara kan drömma om. Intressant om det vore sant. Det är Tysklands och EU:s fel, säger jag och många greker. Idén att hålla tyska och franska banker skadeslösa när krisen bröt ut, har gjort att de europeiska skattebetalarna får ta smällen. Och den smällen lär komma vare sig man finner en lösning som måste följas av skuldnedskrivningar, eller om Grekland lämnar euron med de konvulsioner det lär föra med sig.

Grekernas sätt att förhandla har uppenbarligen fått övriga finansministrar att se rött. Det gäller också Sveriges Magdalena Andersson (S) som lägger hela skulden för sammanbrottet på den grekiska regeringens utspel om en folkomröstning.

Jag underar om inte Kallifatides har mer rätt, när han säger att det är hög tid att strunta i "vems fel det är att fartyget kantrade.Nu måste man plocka upp alla som ligger i vattnet." Eller som den tyske filosofen Jürgen Habermas sa i fredagens DN: I de europeiska ödesfrågorna måste det vara medborgarna och inte bankerna som har sista ordet". Fast då menar inte jag folkomröstning i frågor som enskilda medborgare knappast kan ta ställning till.

De folkvalda ombuden bör ta ställning. Jag hoppas, möjligen fåfängt, att det sista ordet inte är sagt än i denna grekernas ödestimma.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons