Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stornorrland är det mest realistiska

/

Annons

Jag ska väl erkänna att jag inte hyser särskilt stor tilltro till MIttmedias liberala ledarredaktioner som framtidsspanare. Men när man på nätet: (http://www.st.nu/opinion/ledare/sa-vill-ledarredaktionerna-att-regionerna-ska-se-ut) från de olika utgivningsorternas horisont, är det ändå intressant att se skillnaderna i utgångspunkt. Den märkligaste varianten står hälsingarna för. I ivern att inte skiljas från Gävle föreslår de en region där Västernorrland och Jämtland via Dalarna knyts samman med Fagersta och Sala! Jag undrar vad Salaborna säger om det!

I övrigt strävar i princip alla söderut, utom Jämtland som är sig själva nog. Från Gävles horisont kan man tänka sig att överge hälsingarna så att de får samarbeta med Västernorrland/Jämtland (Söderbotten som jag tycker att det borde kallas), Men Gästrikland ska söderut för att sammakopplas med hela Mälardalen utom Stockholm. Mest realistiskt ser jag förslaget från Ångermanland, som tror på en norrländsk storregion bestående av de fyra nordliga länen, ett måste om man ska klara minimibefolkningen på en halv miljon människor.

Den siffran står civilminister Ardalan Shekarabi för. En halv miljon är ett villkor för den regionreform han tänker sig att genomdriva. Han har redan tagit initiativ till kommundialoger i frågan på många håll.

Shekarabi menar att frågan, till skillnad från kommunsektorn där stöd för en stor kommunreform saknas, redan är färdigutredd. Ja, vi har haft både Mats Svegfors ansvarsutredning för tio år sen där regionförändringar stod i fokus, och Mats Sjöstrands utredning om Sveriges länsindelning för några år sen, en utredning som försvårades av att han inte hade regionförändring som kunde kompensera för förändringar. Hur det än är så ska inte allt centraliseras till ett ställe oavsett hur regiongränserna än blir till sist.

Kommuner och landsting har önskat sig en reform som skulle kunna bli verklighet redan 2019. Inom kort kommer två förhandlingsmän att utses. Staten kommer därvid att "peka med hela handen", som Shekarabi säger.

Med tanke på hur de tidigare utredningarna gått i stå på grund av alla låsningar som nya gränsdragningar för med sig, kan man fråga sig hur det hela ska gå till i ett Sverige som styrs av en minoritetsregering. Det visade sig omöjligt oavsett politisk färg, även med majoritetsstyre.

En motivering ministern använde när vid den pressträff jag deltog i, var en ganska ofta citerad uppgift som säger att Sverige haft den högsta urbaniseringstakten i EU de senaste åren. En debattartikel i måndagens DN av kulturgeografen Jan Amcoff visar att den uppgiften knappast är korrekt. Den EU-statistik som ligger bakom uppgiften förefaller märklig. Det enda i Sverige som räknas som urbant område är Stockholms län. Inte ens Sundsvalls stenstad är, påpekar Amcoff, ett urbant område i denna undersökning. Den höga befolkningsökningen jämfört med andra länder antar han snarare bero på att den svenska befolkningsökningen är större än i de flesta andra EU-länder. Dessutom finns det i EU:s östra delar ännu en relativt stor landsbygdsbefolkning som nu minskar, något som förändrades i Sverige för decennier sen.

Fast som jag ser det förändrar det inte den slutsats som säger att vi med politik måste göra vad som går för att motverka den centralisering som marknadsekonomin driver fram. Med politik ser vi till att hela landet kan leva, även om regionerna blir större.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons