Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensk liberalism lider av vänsterhypokondri

Annons

Kampen mellan det socialkonservativa och frihetliga inom borgerligheten har legat på is till förmån för alliansprojektets ekonomiska politik. Men hur mycket mer nationalism från M och KD kan C och L acceptera?

Minsta lilla vinstreglering i skolan är socialism, menar Annie Lööf. Vindkraftssubventioner är planekonomi, säger Jan Björklund, och lämnar energisamtalen.

Samtidigt menar allt fler liberala debattörer att höger-vänsterkonflikten håller på att tappa sin betydelse (nu senast Liberalernas Per Altenberg i idétidskriften Liberal Debatt). Den stora politiska striden står i stället mellan de som vill ha ett öppet och individorienterat samhälle eller ett nationalistiskt, traditionsstyrt och mer auktoritärt – så lyder ofta analyserna.

Men Centerpartiet och Liberalerna verkar mycket mer intresserade av att hålla avstånd till socialdemokratin och de rödgröna än att ta strid mot de krafter som jobbar hårdast för att strypa öppenheten. Om nu kampen mellan nationalister och individorienterade synsätt är på väg att bli den dominerande konflikten i svensk politik, hur länge kan då liberaler motivera samarbetet med Moderaterna och Kristdemokraterna?

C och L skulle tillsammans med rödgröna röster för öppenhet, tolerans och antirasism kunna skapa en motvikt till den nationalistiska kapprustningen. Men i stället villkorar de en sådan medverkan med fortsatta krav på sträng marknadsekonomi och förslag så som sänkta ingångslöner.

Socialdemokraternas framtoning har också blivit hårdare och mer nationalistisk, men den är inte ens nära Moderaternas och KD:s nya positioner. De vill inte permanenta tillfälliga uppehållstillstånd (som M vill) eller utrusta poliser med vattenkanoner och gummikulor i utsatta områden (som KD föreslår). M är utan tvekan på väg tillbaka mot sina djupblå konservativa rötter och KD svingar desperat och högerpopulistiskt för sin överlevnad. Varje månad som går får Sverigedemokraternas problemformuleringar större fäste inom borgerligheten.

Hur mycket är C och L beredda att hålla tyst om för de där boyband-bilderna på samarbetande ekonomisk-politiska talespersoner?

Kampen mellan det socialkonservativa och frihetliga inom borgerligheten har legat på is till förmån för alliansprojektets ekonomiska politik. Men snart måste de liberala prioritera bland sina syften: Marknadsliberalism eller humanliberalism? Faran är att partiledarna (framför allt Annie Lööf) har investerat sig så hårt i sin nya högerposition att de blivit blinda för vilken båt de sitter i.

Och varför är rädslan för S och det rödgröna blocket så stor? Vi som står på socialdemokratins vänsterplanhalva har länge ropat på en aktivare ekonomisk politik med större gemensamma investeringar, men vi får ju aldrig som vi vill. Vilka socialdemokratiska reformpaket kan vara till sådan ondo att de skulle kunna hota fler liberala grundvärden än en M-ledd regering som efter valet 2018 med stor sannolikhet kommer söka stöd hos SD? Vilka är farligast utifrån ett liberalt perspektiv?

Illustration av positioner i partistrukturen (obs. egen bild, ej officiel källa). Om Centerpartiet och Liberalerna skulle släppa lite på den ekonomisk-politiska högerflanken skulle de kunna skapa en mer sammanhållen motvikt till den nationalistiska kapprustningen.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons