Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terrorn åskådliggör varför så många flyr

/
  • FN-chefen Ban Ki-Moon hoppas att det senaste terrordådet i Paris ska ge en stor koalition som ger diplomatin en chans i Syrien. Måtte han få rätt.

Annons

Fredagens terrordåd i Paris var en fruktansvärd upptrappning av den islamistiska terrorn. På den norske fascisten Breiviks vis, sköt förövarna ner obeväpnade ungdomar i kallt blod. Man drog det till och med ett snäpp till. Attacken på Utöya 2011 gjordes mot unga sossar, dådet i Paris i januari gjordes mot en redaktion och mot judiska inrättningar. I en förvrängd ideologisk mening fanns det ändå något slags motivering till att just de drabbade blev terrorns offer.

Fredagens dåd tycks ha haft målet att alla – precis alla – ska känna sig hotade. Också vi. Det är förstås samma effekt som ett bombdåd. Vi ska vara glada att terroristen på Drottninggatan 2010 bara drabbade gärningsmannen Men det blir ändå lite mer förfärligt när det handlar om unga människor som kallblodigt mördar andra unga samtidigt som de ser offren i ögonen.

Nu gäller det att hålla huvudet kallt. När vi summerar år 2015 kan uppemot en miljon flyktingar ha kommit till EU på flykt undan krig, diktaturer och nationella sammanbrott. Nu uppges att en av dem kan ha deltagit i det terrordåd mot Paris som planerats av fransmän i Syrien. Omedelbart väcks tankar hos en del, på att stoppa alla som flyr från att komma in i våra länder. Det är inte bara nyfascisternas strategi. Så tänker också IS. Kollektiv bestraffning är vägen fram för alla som vill polarisera situationen. Det hela blir inte bättre av att samma slutsats dras av den nya högerregeringen i Polen och den så kallade sosseregeringen i Slovakien.

Vi andra bör dra helt andra slutsatser av terrordådet. Den första är att dåden visar vad det är flyktingarna från Syrien flyr ifrån med risk för eget liv.

Den andra slutsatsen är att vi måste föra en tvåfrontspolitik där både nyfascister och extrema islamister bekämpas. Annars riskerar vi en situation där extremister kan ta över. Det var så Hitler kunde ta över i Tyskland 1933 efter år av oförsonlig kamp mellan nazister och kommunister, som gjorde att både reformistiska sossar och den anständiga borgerligheten trycktes tillbaka.

Sverige blev den gången ett föredöme. Den så kallade kohandeln mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet (dagens Centerpartiet) skapade det hopp som är den starkaste kraften i kampen mot all extremism. Det receptet bör hålla även i dag som nationell strategi för Sverige.

På det internationella planet måste vi hoppas på att dådet i Paris kan bli vad som behövs för att sätta all kraft mot IS terror. Den första reaktionen blev att IS nu visat sin styrka. Nu höjs röster som menar att dådet kanske ska tolkas annorlunda – som ett tecken på svaghet. Den belgiska terrorcell som verkar vara den som slagit till nu, kan vara en vilande cell som aktiverats på grund av att IS faktiskt mött militärt motstånd i form av flera länders bombkrig mot IS.

Men oavsett vad som är rätt i detta fall, så står det klart att IS måste utses till ett gemensamt mål för resten av världen. Ju bredare enighet desto snabbare kan problemet lösas. Lösningen måste tyvärr bli militär. Det gäller bara att man den här gången ser till att inte lämna landet i sticket när IS besegrats. I Irak och i Libyen har vi sett hur illa det kan gå.

Den syriska frågan var på bordet redan på lördagen i Wien med alla inblandade parter närvarande. Hela G20 mötet i Turkiet har sen ägnats åt saken. I bästa fall finns det fog för FN-chefen Ban Ki-Moons optimism om att en stor koalition som ska ge diplomatin en chans är i sikte. Det är också det hopp som finns för att flyktingströmmen ska kunna hejdas på kortare sikt.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons