Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillsammans ger vi varandra kraft

/
  • Tjejmilen är ett sätt att ge varandra kraft. Precis som demonstrationer för medmänsklighet.

Annons

Det var helt magiskt att vara en av de 24 782 tjejer som sprang Tjejmilen i år. Landets största idrottsevenemang för kvinnor som arrangerades för 32:a gången. Det var första gången jag var med. När jag joggade runt Gärdet och Djurgården i supervackra Stockholm -  omgiven av ett hav av quinns - kände jag mig som en vinnare bland tusentals och tusentals andra vinnare. Att jogga en mil ensam är miljoner gånger jobbigare än att jogga i grupp där alla har gemensam målbild. Det blir en peppande kärleksfull stämning att springa ihop med massa andra. Energin från ens medmänniskor pulserar in härliga endorfiner under ens hud och gör att musklerna orkar jobba mer och mer och lite mer. Tillsammans kan liksom skapa magi.

---

Det var så mycket som gjorde mig lycklig under Tjejmilen. Det var inte bara må - bra - hormoner producerad av rörelse. Det var inte bara livemusiken längst banan.

---

Det här var också ett lopp där flera kvinnor öppet och aktivt tog ställning för medmänsklighet och humanitet. Flera hade skrivit korta budskap till stöd för Syriens flyktingar på sina tröjor. Det handlade bland annat om kvinnor som skrev att de skänkte pengar till Syriens offer och uppmanade andra till aktion. Det handlade om att taggtråd inte var OK för att stänga ute människor som flyr från krig. Jag såg de stolta modiga ryggarna som basunerade ut krav på ett öppnare Europa och det ökade på lyckoruset.

Att ta ställning för human flyktingpolitik är viktigt och modigt.

---

 Jag tänkte under loppet - att kanske har det vänt nu…? Kanske har de huttrande vindarna mojnat, de som visslat att människor på flykt är kostnader och bidrar till ett samhälle i förfall? Det har varit iskalla stormar där ekonomiska kalkyler piskat huden - kylig blåst där människor slutat varit människor.

Kanske slutar vi med känslokylan nu? Kanske förstår vi att människor som riskerar sina liv på undermåliga och överfulla båtar över Medelhavet inte gör det för att de är ute efter lyx? Kanske slutar vi tala om lyxflyktingar?

 Kanske, tänkte jag medan svettet rann under loppet, har vi ruskats om och börjat begripa lite mer? Kanske har vi precis i sista stund vaknat upp innan vi frusit kollektivt till is.

---

När jag lämnade ett regnigt Stockholm under söndagen för en bussresa hem samlades 15 000 personer på Medborgarplatsen  för en manifestation till stöd för flyktingarna. De stod där tillsammans i regnet. De stod där och var bestämda med budskapet: Vi vill fortsätta vara människor med förmågan till medmänsklighet. Vi vill vara människor som hjälper andra människor.

Jag läste tidningarna på bussen hem och fick svälja för att inte ta till storlipen. Det var så många röster som hördes för ett ökat ansvar för de medmänniskor som flyr från Syriens helvete. 

Låt oss fortsätta nu! Låt oss faktiskt ha valt solidaritetens väg. Jag har fått hopp om att det går. Vi hämtar kraft av varandra. Vi joggar ihop mot en varmare värld. Det är lättare att vara många.  

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons