Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Öppet brev till Jimmie Åkesson

Detta brev skriver jag till dig, för att jag är närmast skräckslagen inför det val vi har framför oss. Så här har jag aldrig känt det tidigare. Jag är född 1932 och första gången jag fick rösta var 1952. Jag var stolt, kände att jag var viktig och att min röst betydde något, fastän jag var både ung, dum och okunnig. Jag har aldrig missat att rösta någon gång därefter.

Läs mer: Ingrids öppna brev till Jimmie Åkesson mest läst i år: "Måtte insändaren hjälpa!"

När min mamma fick rösta första gången måste ha varit 1924. Då var hon 19 år och det var det andra valet där kvinnor fick delta. Så stolt hon måste ha varit!

Jag är född i Småland, i just det fattigaste området med de små och mycket steniga åkerlappar som Vilhelm Moberg beskriver. Där människorna verkligen fick slita för brödfödan. Genom att släktforskning har varit min fritidssysselsättning i femtio år vet jag en hel del om dessa människor.

Vet du om att en miljon svenskar emigrerade på grund av svält, förtryck och fattigdom?

De var inte alltid så välkomna till Nordamerika och andra länder, dit de tog sig, utan betraktades som en sämre sorts människor. Många klarade inte påfrestningarna, medan andra lyckades övertyga värdlandets befolkning om, att de var bra, ärliga och arbetsvilliga. Jag brukar fundera över hur många vi skulle ha varit om de stannat kvar i Sverige. Ja, en del hade förstås svultit ihjäl och aldrig fått några barn och barnbarn.

När jag var barn och mina föräldrar inte alltid hade tid att vakta mig för de faror jag kunde råka ut för, skrämde de mig. Och så rädd jag var för källargubben och brunnsgubben!

Nu är det bara dig jag är rädd för, Jimmie.

Jag tänker allt oftare på dig och dina trosfränder och allt ni kan ställa till med och allt ni inte vet. Egentligen hade jag tänkt undvika de där uttrycken, som nu blivit lite slitna, men som kommit att bli en beteckning på dig:

”Jag vet inte", "Det känner jag inte till" eller "Det har jag aldrig hört”. Men det måste ju vara så.

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Du kan ju inte känna till att Sverige för inte alls länge sen var ett U-land.

Du kan inte känna till hur människor behandlades av arbetsgivare, myndigheter och kyrka.

Du kan inte känna till att vi nu lever i vad omvärlden betraktar som världens bästa land att bo i.

Det känner däremot de människor som flyr hit. Det är väl inte konstigt att de väljer det bästa, precis som svenskarna, när de en gång hörde berättas om Amerika.

Du kan inte känna till att demokrati står för medbestämmande, jämlikhet och rättvisa.

Att ni valde ordet Demokrati i ert partinamn, det var fyndigt, men det säger verkligen inte något om vad ni står för.

Fastän du är så vältalig Jimmie är det nog faktiskt en hel del som du inte vet, eller känner till, eller har hört.

Och jag känner stor oro inför framtiden.

Ingrid

Läs också:

Här kan du enkelt skicka in insändare och debattartiklar

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel