Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oraklet har talat

Kristian Ekenberg läser boken där Lena Andersson svarar på existentiella frågor. "Allvarligt talat" är baserad på radioprogrammet med samma namn.

Annons

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg har liknat författaren Lena Andersson vid oraklet i Delfi. ”Hon talar i gåtor medan alla nickar instämmande: ’Åh va bra hon är, jag fattar ingenting!’”

Jag minns att jag fnissade till vid den formuleringen, för även om jag ofta har läst Lena Andersson uppskattande, har hon en tendens att gömma det dunkla under en täckmantel av det logiskt kristallklara. Frågar man henne om vägen, får man slå sig ner på en parkbänk intill och vänta på att hon ska skriva en essä som svar.

Jag har lyssnat mycket på P1-programmet ”Allvarligt talat”, där hon tillsammans med Horace Engdahl och PO Enquist har svarat på lyssnarnas existentiella frågor. Medan många andra radioprogram och podcasts kan fungera som distraktion medan man ägnar sig åt vardagens futtigheter, måste man lyssna noga på Lena Andersson. Det är som att balansera på lina ovanför ett vattenfall – tappar man koncentrationen är det kört.

Nu har hennes svar till lyssnarna samlats i bok, vilket säger någonting om vilken position Lena Andersson har fått i offentligheten efter böckerna om Esters kärleksbekymmer. Flera av frågorna rör just kärlekslivet. När ens inre är ett kaos finns det ett sug efter att få Lena Anderssons kyliga, rationella och mycket torra analys. Den krocken gav spänning till Ester-böckerna ”Egenmäktigt förfarande” och ”Utan personligt ansvar”, ett stormigt kärleksliv som placerades under laboratoriets mikroskop.

Några frågor är av den mer bagatellartade sorten, andra rent udda (som frågan huruvida potatisen kan räknas som en varelse), men de flesta rör djupt existentiella frågor om döden och livet. Skuld är ett återkommande ämne. Det verkar som om många människor går omkring i livet pressade mot marken av tunga skuldkänslor.

Fördelen med att läsa Lena Anderssons svar i stället för att lyssna till dem, är att man kan stanna till och läsa om, få fatt i den Ariadnetråd som ibland behövs i den labyrint som Lena Andersson ger sig in i.

I förordet skriver hon att hon vill ”bidra till att upprätthålla det seriösa samtalet om existentiella frågor i samhället”. Breven som ”Allvarligt talat” får vittnar om att det finns ett sug efter svar på frågorna. Men kanske främst efter någon som vill lyssna på dem. Det är lite sorgligt att djupt personliga frågor inte har ett utrymme i familjelivet och inom vänkretsen utan måste riktas till Sveriges Radio.