Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Orgel med filmtouch

Konsertrecension
Orgelkonsert
Ann-Kristin Färnström, orgel
Musik av: D Buxtehude, H. Willan, C. Chaplin med flera
Sköns kyrka, söndag

Annons

En orgelkonsert en söndagskväll är en sällsynt skön och stilla upptakt till en arbetsvecka.

Här har inte minst Sköns kyrka en lång och förnämlig tradition, där Ann-Kristin Färnström i många år gett ett antal orgelkonserter per säsong och har sin stadiga publik. Det finns numera kyrkomusiker som tycks känna sig mer hemma i den enkla, monotona ackordpopen än i den långa konstmusiktradition som kyrkan har byggt upp i århundraden. Men Ann-Kristin Färnström är tryggt förankrad i hela den fyrahundraåriga traditionen och har all den skicklighet som krävs för att bära upp den med ära. Att höra henne är alltid en kvalitetsupplevelse.

Icke desto mindre grundade hon denna gång en del av programmet på populärmusik. Men återgiven på orgeln, med alla dess möjligheter, och i händerna och fötterna på en driven organist kan denna musik ges andra skepnader än vanligt. I "Cavatina" ur "Deer Hunter" fick harmoniken klarheten i klang, och därmed huvudrollen framför den dovare melodin. Och när text dominerar tänker man kanske inte på hur vacker harmoniken är i i Evert Taubes "Så skimrande var aldrig havet".

Läs mer om orglar i Sundsvall: Ett magnifikt konsertinstrument

Charlie Chaplins egen musik till "Limelight" tycktes i orgeltappning sjunga om en mogen livsvisdom, fylld av vemod och tacksamhet. Astor Piazzollas "Liebertango" är redan i original mer konst- än dansmusik och här fick den en snabb konsertpuls i stället för en strikt tangorytm.

Trots att de är välkända är dessa dock inte kompositioner som målar hela musikaliska landskap. Det gjorde däremot Ann-Kristin Färnström själv i sin improvisation över den ljusa, lite rytmiskt pikanta psalmen "Kläd dig, själ, i högtidskläder" från 1649. Hon byggde ut den med en svalare, modernare klangvärld; ett behagligt flöde av värme, hav och solsken, omväxlande med melodislingor som kilar ovanpå borduntoner och gående rytmiska rörelser och höga glittrande torn av klang, där hon lät orgeln visa vad den går för.

Och lite var det som om filmmusiktemat gick igen i huvudnumret, den storslaget symfoniska "Introduktion, passacaglia och fuga" av Healey Willan. Det var som att stiga in i en fantasyvärld, en episk rymdsaga full av dramatik och allvar. Snabba växlingar, oväntad harmonik, en basmelodi som viskas genom rymdens väldighet, mystiska ekon ur fjärran och en hetsig energi, som mynnade ut i monumentala segertoner som dånade genom kyrkan, en uppvisning i kraft och klang. Skrivet 1916 men modernt i meningen att så skriver också tonsättare i dag. Och fullödigt framfört med inlevelse, virtuositet och smak.

Läs mer om musik i Skön: Hovsångerskan på besök i Sköns kyrka