Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Orimlig arbetsbelastning i äldreomsorgen – lösningen på problemen är självklar

Jag som skriver detta inlägg bor med min make på Tingsta äldreboende. Vi trivs och får den hjälp vi behöver av vänlig och trevlig personal. Dock har jag en del funderingar kring kommunens personalpolitik och kring den eventuellt befintliga planering av vård och boende inför framtidens allt mer ökande åldrande befolkning.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Jag anser att personalen har en orimlig arbetsbelastning. Jag undrar i mitt stilla sinne om berörda chefer och politiker vet om hur personalens vardag ser ut. Lämpligt vore att de som bestämmer över penningfördelningen kom till arbetsplatserna och tog del av verkligheten. I dagsläget arbetar en alldeles för snävt tilltagen arbetsstyrka med alltför många moment under såväl dag som natt. Morgonens omvårdnad som rör hygien, påklädning, matning, koll av medicinintag, toalettbesök med mera fortsätter sedan under dagen med service kring måltider, tvätt, disk, akut hjälp när klockan ringer i de olika rummen och så vidare. Mot kvällen är det rutiner kring sänggåendet i likhet med morgonens. Därtill ska de finnas till för tröst när det behövs.

Hur blir det när personalen inte orkar längre? De måste ju till och med vara beredda att ringas in när de har lediga dagar. Detta bränner människors reserver och leder till ohälsa på lång sikt. Otillräcklighetskänsla är också psykiskt slitande – personalen:

• Hinner inte med pratstunden som lyser upp för de äldre.

• Hinner inte sitta i lugn och ro hos den som känner sig orolig eller ensam och som behöver en trygg hand att hålla i – tänkvärd är jämförelsen med djuren i ladugården, vilka numera, enligt svensk lag, inte får stå stallade ensamma.

• Får inte tiden att räcka till den lilla stunden i solen med de äldre, eller kunna erbjuda andra aktiviteter

• Har inte tid eller ork att sätta den guldkant på tillvaron man önskar för sina boende – tidsbrist ger stress och dränerar personalen på energi.

Så jag undrar: Hur ska dagens vård förbättras? Hur ska framtidens äldrevård kunna möta den ökande skaran med vårdbehov? Hur ska personalen få bättre arbetsvillkor så att man orkar och får lust att jobba inom vården?

Svaret är lika entydigt som självklart – öka bemanningstätheten!

Prioriteringsändringar i kommunbudgetens fördelningssystem verkar vara nödvändiga. Detta är något för politikerna i Sundsvalls kommun att ta tag i snarast. För det är väl inte så att det är tänkt att anhöriga återigen, trots förvärvsarbete, ska ta hand om sina äldre närstående? Är detta de styrandes nya strategi, måntro? Gud hjälpe oss i så fall! Vi blir alla gamla om vi har "tur". Glöm inte, kära politiker, att detta även gäller er.

Orolig

Läs även:

Känslan av att aldrig räcka till – en inblick i hemtjänstpersonalens vardag

Min dementa hustrus kliande hårbotten blev en symbol för eländet i demensvården

För att få sjukpension måste man väl vara halvdöd

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel