Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Övertygande om behovet av omställning

Björn Forsberg: Omställningens tid
Karneval förlag

Annons

Ännu en miljökonferens är över. Politiker och andra inbjudna träffas och efteråt är det som vanligt. Resultatet är väldigt magert.

Ändå ljuder varningssignalerna; nya översvämningskatastrofer i Pakistan och Bangladesh, svår torka på andra håll, miljökatastrofer vid oljeutvinning med mera.

Men det enda som verkligen får politikerna att reagera är när bankdirektörer lånat ut för mycket pengar mot för lite säkerhet och skapar en finanskris. Och då lämnas ännu mer pengar över till bankerna!

Björn Forsberg har nyligen gett ut "Omställningens tid". Boken kan läggas på hög bland de som försöker bidra till probleminsikt, att få fler att förstå allvaret i situationen, att samhället gått in i en resursvägg och att tillväxtens tid är slut, att finanskrisen är en följd av denna mångt allvarligare kris.

Forsberg redovisar omfattningen av krisen, område för område. Oljan och andra fossila bränslen blir allt dyrare att ta upp och miljöriskerna vid utvinningen ökar. Fiskebestånden står inför en kollaps. Grundvattnet sinar och skogsområden övergår i öken.

Jag fick nyligen två inbjudningar till att skriva under en namnlista mot de höga bensinpriserna, bland annat från en facklig kollega. Där läste jag att det idag finns mer olja än vid oljekrisen på 70-talet. Befängt med tanke på att de fossila bränslena är ändliga och allt dyrare att nå. Men ett tecken på att den gamla bil- och oljelobbyn strävar vidare gemensamt med skygglappar inför omvärlden.

Det finns ett antal scenarier inför framtiden. Att politikerna och marknaden går vidare i samma hjulspår med gps-en inställd på ekonomisk tillväxt och ökad konsumism. Resultatet blir då att krisen fördjupas, med krig om de minskande resurserna. Vilket kan sägas redan ha inletts, med krigen i Irak och Afghanistan. Det lär bli fler krig när allt mer begränsade råvaror ska fördelas mellan alltfler.

Björn Forsberg vill se ett annat scenario. Han söker vägar för en hållbar framtid när tillväxtepoken hotar framtida liv. I boken visar han utvägar. Och nödvändigheter. Den tilltro till marknadskrafterna som Reinfeldt, Al Gore och andra nyliberalt troende hänvisar till ger han inget för. Det dagens frosseri och den girighet som präglar delar av jordens länder driver snabbt fram mot ödeläggelse av naturen. Den rika och slösande delen av världen kör med raketfart in i en resursvägg. Det handlar om olja, men också om vatten, mat och skog. Och klimatet.

Han vill se en ransonering av den olja som finns kvar, att den används för att medverka i skapandet av en hållbar transportekonomi, med järnväg i centrum. Men överhuvudtaget måste transporten av varor och människor minska. Lågprisoljesamhället är helt enkelt över.

Björn Forsberg tar läsaren med till platser som kan leda utvecklingen framåt med goda exempel. Han pratar med människor som inte bara har visioner utan som också visar hur det är möjligt att bygga energisnåla hållbara samhällen. Visst, de viktiga besluten måste tas globalt, men det är med lokala exempel de nya kartorna ritas upp. Och det är lätt att hålla med i Forsbergs övertygande förklaringar och beskrivningar.

I självaste amerikanska bilindustrins tidigare hjärta Detroit visar han hur det startas stadsodlingar i ruinerna efter bilstaden. Hela stadsdelar har lämnats sedan kapitalet flytt staden till platser där det finns billigare arbetskraft att utnyttja. Och så länge den finns och oljan inte blivit alltför dyr så kan marschen allt närmare och in i väggen fortsätta. För dem som finns kvar i staden gäller det att överleva. De odlar upp marken i ruinerna. Där ser Björn Forsberg en öppning. Städer med plats för odlingar. Lokalsamhällen. Lokal demokrati.

Forsberg besöker Kuba, där man också satsar på stadsodlingar. Från början kanske inte med tanke på en hotande olje- och klimatkris, men mera utifrån nödvändighet när dyrare transporter tvingar fram närproducerad mat. I Danmark besöker han vindkraftsproducenter och i Jämtland byar som satsar på lokala produkter.

Forsbergs bok är en god komplettering till Pål Steigans "En gång skall jorden bliva vår". Steigan diskuterar en politisk plan, Forsberg visar hur framtiden kan komma att se ut, när det blir stopp på slöseriet av fossila bränslen, ransonering av flygresor och biltrafik. Ibland får jag en känsla av William Morris "Nytt från en ny värld". Utopin om den möjliga goda världen blev överkörd av oljeepoken som drev fram konsumtionssamhället och girigheten.

Idag står det samhället inför en återvändsgränd. Fråga nr 1 på dagordningen är Probleminsikt. Björn Forsbergs bok ger alla möjligheter till en sådan och den ger oss öppningar inför framtiden. Om vi vill vara med och starta den folkrörelse för förändring som är nödvändig. Vad har vi att välja? Krig om resurserna och därmed ännu snabbare göra slut på möjligheterna som trots allt ännu finns. Kan samhällets produktion, inklusive den amerikanska bilindustrin, ställas om för krig kan den också ställas om till att producera för en hållbar framtid, menar Forsberg.

Forsbergs bok är för övrigt väl kryddad med såväl bra reportage som goda citat. Som det här av José Saramago: "Bara pessimister ändrar världen. De andra är för belåtna".