Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

På landsbygden måste det få lukta och låta av jordbruk

Alla boendemiljöer har sina för- och nackdelar. Så även landsbygden.

Annons

Med betande djur hålls landskapet öppet samtidigt som det finns närodlade livsmedel att köpa i butiken. Men det går inte att förvänta sig att djurhållningen i övrigt ska gå spårlöst förbi.

Där det finns höfläktar, utgödsling och traktorer kommer ljudbilden att präglas av de gröna näringarnas cykler och verksamheter. Vid bondgårdarna kommer travar med rundbalar att läggas upp, och dessa högar kommer inte alltid att vara estetiskt tilltalande. Och när åkrarna gödslas kommer det givetvis att lukta gödsel.

Kan man inte leva med detta är en jordbruksbygd förmodligen fel val av boplats. De allra flesta inser nog detta, men ibland krockar människors förväntningar på hur livet på landet ska vara med hur det faktiskt är.

Lantbrukets Affärstidning (1/3) har i veckan rapporterat om en fastighetsägare i Kil i Värmland som driver en process för att få grannens hästar flyttade 200 meter bort från tomtgränsen på grund av hästallergi i familjen.

Länsstyrelsen kom fram till att ett säkerhetsavstånd på 50 meter är tillräckligt. En bedömning som Mark- och miljödomstolen senare har ställt sig bakom, med hänvisning till bland annat "områdets lantliga karaktär".

Nu överklagas fallet till Mark- och miljööverdomstolen, och tvisten fortsätter. Tyvärr.

Att slitningar mellan enskilda djurägare och villaägare uppstår i vissa byar må vara nästintill oundvikligt, men om vi vill ha ett levande jordbruk bör onödiga konflikter så långt som möjligt undvikas. Det är helt enkelt rimligt att bonden ska kunna bedriva sitt jordbruk även om inflyttning sker och nya villor byggs.

I Västernorrland har slitningarna gällt bland annat gödselspridning nära bebyggelse samt olovlig skoterkörning på åkermark. I båda fallen har LRF försökt att spela en konstruktiv roll, genom att informera och förklara jordbrukets villkor.

Mycket går faktiskt att lösa – eller åtminstone lindra – om den rätta viljan finns.