Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Palmes politiska grunder står sig

Annons

På ett rent personligt plan är det för oss som var med direkt märkligt att det i dag (1986 var inget skottår) gått 30 år sen vi fick meddelandet att Sveriges statsminister, Socialdemokraten Olof Palme, mördats på öppen gata. Jag tillhör ju en annan generation än Lina Norberg Juuso som skrev om sina uppleveleser i går.

Jag fick, som säkert många andra, beskedet via ett litet barn som morgonen efter mordet bänkat sig vid teven för att se barnprogram. Det var som TT uppmärksammat inte lika bråttom att få reda på alla nyheter direkt på den tiden. En del av oss fick förstås ändå det hela direkt på mordnatten via radio eller teve. Men det var lika svårt att ta in det hela när vi än nåddes av beskedet.. Lika säkert är att den som lyssnade på natten inte vet mer om vare sig Palme eller mordet än vi som fick beskedet åtta timmar senare.

Fast den som jobbade den natten fick förstås en del extra att göra. Saligen insomnade Dagbladet tryckte exempelvis om halva upplagan för att läsarna skulle få veta vad som hänt. Det var en kostsam självklarhet, men en självklarhet. Men om mördaren och motivet vet inte mycket mer än det vi fick reda på då.

Jo, de flesta anser nog att fallet innebar ett polisiärt fiasko. Det är definitivt min åsikt. Många anser å andra sidan att fallet är löst. Lisbeth Palme pekade ut mördaren. Fast hon var ju samtidigt ett offer för våldsdådet. I det scenariot finns heller inget tydligt motiv för mordet annat än det Palmehat som fanns och alls inte är uppdiktat. Jag tror ärligt talat att vi aldrig kommer att få veta svaret. Det har gått 30 år! Fast jag hoppas förstås att jag har fel.

Politiken då? Har mordet förändrat Sverige och socialdemokratin till oigenkännlighet. Inte så få anser det. Jag tror att det är att underskatta verklighetens tryck. Det var lättare att fördela en god konkurrenskrafts gåvor rättvist, innan andra länder kom i kapp det Sverige som sluppit andra världskrigets fasor.

90-talskrisen, IT-bubblan, finanskrisen, globaliseringen och nu senast flyktingkrisen har tvingat fram förändringar och lösningar som vi inte alltid önskat oss. Arbetarrörelsen har inte lyckats uppbåda tillräcklig styrka för sina idéer. Säkert är ändå att ojämlikheten ökar snabbare då det styrs av folk som inte ens har ökad jämlikhet som ett mål.

Sossarna har inte heller alltid varit tillräckligt tydliga i sina idéer. Det är tanken på ett jämlikare samhälle som får den demokratiske socialisten Bernie Sanders att nå många unga i USA. För att nå de unga i Sverige, som trots allt ännu inte har då stora klyftor krävs, misstänker jag, något liknande. Andra spår som kan locka är Palmes internationalism, och nödvändigheten av att göra allvar av de stora framgångar världen tog i Paris i december, i kampen mot den klimatförändring som hotar den enda planet vi har att leva på.

Dagens sossar har en del att lära av arvet efter Olof Palme. Det är läge att utnyttja intresset för honom och hans gärning.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel