Pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan

Slink In är en kommunal mötesplats för socialt utsatta. Bengt beskriver verksamheten som livsviktig, ändå firar döden ständigt nya triumfer bland stans missbrukare.

Han uppskattar att ungefär nio av tio som besöker Slink In inte pallar för trycket och blir drogfria och erkänner att det stundom känns hopplöst.

– Visst är det så. Att se gamla bekanta sitta kvar på parkbänken som jag själv lämnade för tio år sedan är sorgligt. Ju längre tiden går desto svårare blir det att bryta sig ur.

En annan dyster notering är att så många som sju av tio besökare kan ha försvunnit sedan den korta flytten nyligen till Villagatan från det mer centralt belägna parkeringshuset på Norrmalm. Bengt poängterar dock att siffran är hans egen uppskattning och att man inte för statistik. En viss nedgång kan också förklaras av att det är sommar, att några faktiskt befinner sig på behandling, att antalet tiggare tycks ha minskat – och att en och annan tyvärr avlidit.

Drogsituationen i Sundsvall ser däremot inte ut att ha förbättrats. Tvärtom, och därför kommer Slink In-arbetet nu att bli mer uppsökande.

– Drogen spice är tillbaka och vi noterar även att en del nya unga ansikten rör sig bland de etablerade missbrukarna. Det har gått så långt att man står med pappskiva och spelar tiggande rom för att få pengar till droger.

Skälen att misströsta är alltså många, men Bengt väljer att glädjas åt små framsteg. Till exempel fick han samma dag som den här intervjun besök av en kille som berättade att han varit drogfri i två år, skaffat jobb, blivit aktiv i Kris och börjat etablera sig i samhället igen.

– Det är inte många som det går bra för, men man får vara glad för de få som lyckas. Vår uppgift är att finnas tillhands och pusha människor att ta tag i sitt liv och söka behandling.

Slink In erbjuder även fika, tillfälle att duscha, se på tv, läsa tidningar, möjlighet att ringa myndigheter och tvätta kläder. Man får komma hit och vara påverkad, men absolut inte ta droger eller dricka för då blir man portad för gott.

Själv är Bengt tacksam över att få fira sin 50-årsdag. Vid flera tillfällen har han tvivlat på att det skulle bli så.

– Jag hade lika gärna kunnat vara död vid det här laget. En kille som jag ofta firade högtidsdagar med, eftersom det bara skilde någon vecka mellan oss, finns inte i dag.

Sin barndom med två yngre syskon i en kristen familj i Juniskär beskriver han som idyllisk. Mamman var hemmafru, pappan grovarbetare. Men när han var i tioårsåldern slogs tryggheten i spillror. Mamman avled, liksom den högt värderade morfadern. Pappan blev sjukpensionär och skolgången byttes från lilla Nylands skola till stora och okända Nivrena.

– Jag var kanske i en känsligare ålder än mina syskon och revolterade med allt vad det innebar. Jag drogs till fel personer, började dricka alkohol och lämnade skolan utan slutbetyg.

Drogerna fick en alltmer central plats i vardagen och Bengt var tidvis hemlös, kriminell och gick på morfin. 1989 fick han en provanställning i ett kommunalt kök, vilket gav lite stadga i tillvaron. Men inte förrän 2005 kom den riktiga vändpunkten.

– Jag tyckte att mitt liv återupprepades hela tiden och var otroligt less på att sitta fast i skiten. Jag tog beslutet på att göra slut med drogerna egen hand och sedan har det ena gett det andra. Jag tar en dag i sänder och har även anammat mina föräldrars kristna tro.

Bengt är utbildad behandlingsassistent och Slink In har nu varit hans arbetsplats i nio år. Flytten till större lokaler öppnar även nya möjligheter.

– En dröm är att vi får tillgång till hela huset och kan göra något stort av det. Kanske ett allaktivitetshus med andra stödgrupper, där vi erbjuder hobbyrum, daglig verksamhet och natthärbärge.

Frågan är om Bengt får vara med och förverkliga detta. För tre och ett halvt år sedan dök livskamraten Katarina upp i hans liv och de smider andra framtidsplaner tillsammans.

– Hon kommer från Karlskoga och vill gärna flytta hem någon gång. Har jag bara jobb så inte mig emot, säger Bengt Persson och går vidare till ännu ett motivationssamtal.