Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pensionärer får världen att skratta

Hennes böcker har toppat listor runt hela världen. Men för den svenska publiken är Catharina Ingelman-Sundberg inte lika välkänd.
I sin humoristiska serie om "Pensionärsligan" berättar hon om åldringar som tröttnat på ett fallerande välfärdssystem.

Annons

Catharina Ingelman-Sundbergs lägenhet i Stockholm är tapetserad med bokhyllor, facklitteratur trängs med klassiker och med kopior av de egna böckerna i olika översättningar. Den första delen av "Pensionärsligan-serien", "Kaffe med rån" har vid det här laget översatts till 26 olika språk.

– Jag tror att det har att göra med att jag låter äldre bli till hjältar, sen kanske det är en bonus att de är snälla och goa mot varandra. Böckerna har köpts av Förenade Arabemiraten, Ryssland, USA, Korea och Japan, där har de inte samma äldrevård som här, så det måste vara någon glad fantasi som lockar, säger hon.

I den första delen av serien har böckernas huvudpersoner tröttnat på att sitta på äldreboendet, de tror att både maten och aktiviteterna skulle vara betydligt mycket mer spännande i fängelse. Med rollatorerna i högsta hugg börjar de planera för ett brott som skulle kunna leda till fängelse. Men allt går inte riktigt som planerat.

Catharina Ingelman-Sundberg skrev böcker vid sidan av arbetet som journalist och marinarkeolog i nästan 15 år innan hon bestämde sig för att satsa allt på det skönlitterära skrivandet. 2009 sade hon upp sig från Svenska Dagbladet och utlovade att hon nu skulle skriva en bästsäljare.

– Jag brukar måla in mig i ett hörn, säger jag någonting så gör jag det. Så jag sade upp mig och gick hem och skrev en bästsäljare.

Den tredje delen av serien har titeln "Rån och inga visor" och ges ut i mars. Nu är pensionärernas ambitioner större än någonsin och de drömmer om att bygga upp en by med hälsorestauranger och speed-dejting för Sveriges seniorer.

Fokus i "Pensionärsligan-böckerna" är att få läsaren att skratta men det finns även plats för en liten dos samhällskritik, berättar Catharina Ingelman-Sundberg. I "Rån och inga visor" bestämmer sig ligan för att sikta in sig på finanshajarna, skattesmitarna och riskkapitalisterna, det är där de tror att den riktiga storkovan finns. Catharina Ingelman-Sundberg ser faror med avregleringen av marknaden och med vinstintresset i samhället, som hon anser har blivit större.

– De stora företagen har köpt upp det svenska samhället, från vården och hemtjänsten till skolan och transporten. De suger ut allt de kan innan de säljer och alla pengar hamnar i ett skatteparadis. Sverige får inga pengar över till skola och omsorg.

Det tog lång tid innan hon fick börja skoja på riktigt. Trots att hon som liten valde bort lördagsgodiset och hellre lade veckopengen på skämtleksaker från Buttericks så ville hennes båda läkarföräldrar att hon skulle ha en ordentlig utbildning. De lovade först att hon skulle få göra vad hon ville efter gymnasiet, sedan efter en kandidatexamen och det var först när föräldrarna krävde en doktorsavhandling som hon sade ifrån.

– Jag blev alltså akademiker i 15 år av misstag. Men nu har jag ändå någon form av tacksamhet för det där. Jag lärde mig research och disciplin. Utan min bakgrund hade jag inte haft den kunskap som krävs för att skriva böcker.

Men vad beror "Pensionärsligans" internationella succé egentligen på? De senaste åren har äldre karaktärer tagit allt större plats både på filmduken och i skönlitteraturen. I Storbritannien används begreppet "geri-lit", från ordet geriatrik eller åldringsvård. Kort sagt: underhållningslitteratur om gamla.

– Jag tror att folk vill läsa om sig själva, att man blir glad av det. Vi är absurda i det här samhället, när du passerar 35 hamnar du i en skottkärra och kastas ut på kyrkogården. Många kvinnor får komplex redan när de fyllt 40, och då har de kanske 50 år kvar att leva. Mina böcker är ett sätt att visa att det finns mycket äventyr kvar i livet även efter pensionen.