Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personalförsörjningen ett problem som måste lösas

Annons

2015 var ett riktigt bra verksamhetsår. Så inleder Sveriges överbefälhavare Micael Bydén Försvarsmaktens genomgång av det gångna året. Må så vara, givet backspegelns bekväma perspektiv, men hade det blivit skarpt läge i vårt omedelbara närområde hade riket haft allvarliga problem. Som det står i rapporten: "Fortfarande kvarstår emellertid begränsningar, särskilt vid högre konfliktnivåer."

Det är liksom lite det som är grejen. Det är just vid "högre konfliktnivåer", när det finns behov av dess tjänster, som ett försvar ska fungera. Försvarsläget i sig är helt enkelt inte försvarbart.

Statliga rapporter är kända för sin knastertorrhet. Att läsa mellan raderna är ett av få genuina nöjen med att läsa flertalet av dem. Men då och då skrivs barska sanningar rätt ut: "I takt med att omvärldsläget försämrats framstår dessa begränsningar som alltmer besvärande." Onekligen är det så.

Medan Hemvärnet rapporterat om rekordsiffror gällande intresseanmälningar och ökat engagemang, lider övriga Försvarsmakten av fortsatta problem med personalförsörjningen, bland annat när det kommer till den tidvis tjänstgörande personalen. Det gäller såväl gruppbefäl som soldater och sjömän.

Under 2015 stod cirka 1 000 sådana positioner tomma. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att denna typ av tjänster är oattraktiva, utan att villkoren från samhället i övrigt inte är utformade för att man ska kunna ta en paus från sin vanliga karriär eller studier för att iklä sig uniform. Är det för regelmässigt krångligt, kvittar det hur lockande tjänstgöringen är.

Försvarsmakten måste bli bättre på att samtala med övriga delar av samhället kring hur det i praktiken ska gå till om man som medborgare vill engagera sig för rikets säkerhet genom tidvis tjänstgöring. Det försvarsmässiga livspusslet måste kunna fungera. Annars riskerar trycket att återinföra värnplikten öka.

Försvarsmakten har även problem med sin militära grundutbildning och att få tillräckligt många kvinnor i de militära personalgrupperna. Alldeles för få ansöker om att få göra grundutbildningen, och inte tillräckligt många lyckas fullfölja den. Riskerna i personalförsörjningen är betydande, som det uttrycks i årsredovisningen.

Dessutom kommer behovet av pliktpersonal, det vill säga de som fortfarande finns i rullorna från tiden innan plikten lades i träda, att fortsatt vara stort i krigsförbanden under de kommande åren. Såväl politiken som försvaret försöker nu krama ur de sista dropparna av den gamla värnplikten. Det riskerar att skapa ett skevt system med allt äldre personal på viktiga poster.

Personalförsörjningen hade gynnats av klarspråk. Det finns en vinst i att man på politisk nivå erkänner att man söker och önskar ett större engagemang från sin befolkning, och är beredd att erbjuda sådana villkor att det kan uppnås. Egenintresset bör aldrig underskattas.