Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: Greenpeace-aktivisterna kedjar fast sig i galen tunna

Annons

Under måndagen tog miljöaktivister från Greenpeace lagen i egna händer. Som ett led i en internationell kampanj för att hindra avverkning av skog som organisationen vill bevara, blockerades ingångarna på SCA Östrand i Timrå. Aktivister kedjade fast sig vid rälsen, hängde i linor och förskansade sig i containrar. Eller som en aktivist som Sundsvalls Tidning pratat med uttryckte saken: "Man drar hit lite folk och får uppmärksamhet kring det här".

Ja, nog blev det uppmärksamhet alltid, men det ligger något djupt provocerande i att ditresta aktivister på detta vis slår till mot en basindustri som är viktig för många Timråbors försörjning. Det är skamligt att polisresurser, som kunde ha använts till betydligt bättre saker, behövde förspillas för att avstyra denna cirkus. Ett inte obetydligt antal individer riskerar nu att hamna i belastningsregistret, och frågan kvarstår – till vilken nytta?

Läs även: Östrand blockerad av aktivister från Greenpeace

De poänger som Greenpeace vill framföra skulle ha gått att framföra på ett mer sansat och konstruktivt sätt. Förslagsvis i fortsatt dialog med de gröna näringarna, eller varför inte i form av en insändare. Med det uppträdande som uppvisades under måndagen framstår man dock snarare som en grupp effektsökande tonåringar som hoppat i galen tunna och dessutom kedjat fast sig vid densamma.

Diskussionen om miljöhänsyn kontra produktion är angelägen, och visst behövs det motröster till "skogslobbyister" som i äganderättens namn ger enkelspårigheten ett annat ansikte. Men de målkonflikter som skogs- och miljöfrågan rymmer lämpar sig illa för ytlig plakatpolitik. Åtminstone kan man inte slå dövörat till för alla de människor för vilka skogen direkt eller indirekt är försörjningen. Och man kan heller inte utan vidare kränka människor för vilka skogen är det långsiktiga sparandet, eller bara frukterna av tidigare generationers ansträngningar och förhoppningar.

När en död hand läggs med tvång över skog som någon äger, blir det ofrånkomligen någon som drabbas. Därför måste proportionalitet och dialog vara ledorden så långt det bara är möjligt. Skogen är viktig, precis som den biologiska mångfalden, men det kan inte vara gaphalsar i en container som ska definiera hur gränserna ska dras.