Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: Regeringen vill spendera byxorna av Alliansen

Annons

Det var en så kallad stark budget som finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade under onsdagen. Mitt i en högkonjunktur, där penningpolitiken redan är expansiv, satsar regeringen stort och brett.

Stora väljargrupper ska nu få mer i plånboken samtidigt som skolan och välfärden får sitt. Nu ska de rödgröna äta upp Alliansen satsning för satsning, samtidigt som väljarkåren ska förmås att känna tacksamhet lagom inför valet 2018. Barnbidraget och studiebidraget för gymnasieungdomar ska höjas med 200 kronor i månaden, samtidigt som pensionärerna får lägre skatt och taket i sjukförsäkringen höjs. Reformpaketet på drygt 40 miljarder rymmer givetvis många delar. Regeringen föreslår viktiga välfärdssatsningar och en betydande avbetalning på statsskulden, som få kan klandra, men även mindre genomtänkt pengarullning.

Att köpa sig röster med medborgarnas egna pengar kan säkert fungera rent opinionsmässigt – vi lever trots allt i Sverige – men strategin är inte riskfri. Ett orosmoln handlar om graden av realism och verklighetsförankring. Ett annat handlar om den offensiva strategin i sig.

Regeringens egna bedömningar när det gäller arbetslöshetens utveckling och "reformutrymmets" storlek sticker ut i jämförelse med andra prognoser, vilket vittnar om att man troligtvis bränner av mer pengar än vad som är befogat.

Socialdemokraterna pratar om rättvisa och fördelningspolitik, men regeringen skapar också permanenta utgiftsökningar som kan bli tunga att bära när konjunkturen väl viker – vilket den kommer att göra. Det kan mycket väl visa sig vara ett ödesdigert misstag att prioritera tacksamma plånboksfrågor samtidigt som grundläggande strukturella problem, som kräver en betydligt beskare medicin, lämnas oåtgärdade.

Att finansministern agerar som om det vore lågkonjunktur är också illavarslande i sig. Den överhettning som riskerar att bli följden kan i värsta fall få hela ladan att fatta eld. Lite tillspetsat kan man säga att S minskar risken att förlora nästa val till priset av att andra risker byggs på.

Det kommer dock att vara frestande för de borgerliga oppositionspartierna att svara med samma mynt, men det gäller att visa större långsiktighet än så. Någon måste ta ansvaret att tänka steget längre och visa vägen när det gäller bland annat den tudelade arbetsmarknaden och en bostadsmarknad som bara måste åtgärdas innan det slutar riktigt illa.

Den som i rådande läge gasar i samma utsträckning som Magdalena Andersson avsäger sig dessutom rätten att längre fram säga "Vad var det vi sa, ni skulle ha lyssnat på oss".