Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petter Bergner: Stå upp för de ensamma hästarna

Det rör sig i Hästsverige. Svenskarnas hästintresse är fortsatt starkt och för uppfödarna pekar siffrorna åter uppåt. Många vill ha häst och det märks i statistiken, för antalet hästar ligger kvar på en hög nivå.

Kärleken mellan människa och häst är inte sällan stark som cement, men alla är givetvis inte lämpade att bära det ansvar som hästhållning innebär. För att förtydliga och uppdatera de regler som omgärdar hästskötseln, har Jordbruksverket tagit fram ett förslag till nya föreskrifter. Förslaget har fått ett blandat mottagande i den remissrunda som har genomförts, och myndigheten arbetar för närvarande med att se över skrivningarna.

Visst är det lovvärt att hästarnas välbefinnande prioriteras, men ett av problemen med det befintliga förslaget är att det inte tar tillräcklig praktisk och ekonomisk hänsyn. Förslaget att frångå dagens tabeller som anger hur stora boxar hästarna inom ett visst mankhöjdsspann ska ha, för att i stället börja tillämpa en formel på varje enskild häst, har mött hård och befogad kritik från hästnäringen. Ett sådant skifte skulle kunna tvinga hästägare att bygga om sina stall, befarar branschen. Dagens standardiserade boxar på nio kvadratmeter, som ridhästar normalt står i, skulle nämligen bedömas som något för små för en del av hästarna i fråga, och en stor grupp hästägare skulle därmed få en kännbar ekonomisk smäll.

Hästnäringens nationella stiftelse har i sitt remissvar förordat att myndigheten nöjer sig med att formulera ett funktionskrav: "En box ska vara utformad så att hästen kan lägga sig, resa sig, vända sig och ligga naturligt." Man förordar alltså ett större mått av pragmatism, vilket förefaller helt rimligt på den punkten.

I andra avseenden är det välkommet att Jordbruksverket vill skärpa till och förtydliga det som gäller. Myndigheten vill exempelvis avskaffa de allmänna råd som har följt med dagens föreskrifter, och som ibland har tolkas som vore de tvingande regler.

Uppstramningen är rimlig, för vilken status har egentligen ett allmänt råd i sammanhanget? Att olika länsstyrelser gör olika tolkningar av samma föreskrifter är givetvis olyckligt, eftersom det innebär en godtycklighet. Landets hästägare måste få klara direktiv om vad de ska leva upp till, så att det blir lätt att göra rätt. Regeltillämpningen måste helt enkelt vara konsekvent.

En av de skärpningar, som Jordbruksverket föreslår, handlar om hästarnas rätt till socialt umgänge. I stället för att skriva att "Hästars behov av social kontakt ska tillgodoses" heter det i förslaget att "Hästar ska normalt sett ha daglig fysisk kontakt med andra hästar antingen i hage eller under den tid de står uppstallade i box eller spilta." Redan tidigare framgick det att det i första hand var andra hästar man hade i åtanke, eftersom detta förtydligades i ett allmänt råd, men Jordbruksverket vill nu skärpa kravet.

Länsstyrelsen Gävleborg har betonat att de ensamma hästarna redan är ett stort problem, som riskerar att bestå och till och med förvärras. Även länsstyrelsen i Jämtlands län har uttryckt farhågor angående de ensamma hästarna.

Remissinstanserna oroas av att kryphålet att ha hästar isolerade utan goda skäl kan bli för stort, eftersom hästar som redan är ensamma kommer att kunna hållas utan sällskap även fortsättningsvis, under vissa förutsättningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar i sitt remissvar en alternativ formulering, där det tydligt framgår att undantag från huvudregeln endast kan komma i fråga om vissa explicit formulerade och uppenbart rimliga skäl till detta föreligger.

Jordbruksverket bör gå på den linjen. Hästnäringen är viktig, men det är också hästarnas psykiska och fysiska välbefinnande. Staten måste stå upp för de ensamma hästarna.