Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Poänglös plåga utan skärpa

Filmstaden: Vi hade i alla fall tur med vädret – igen

Annons

Någonstans hade jag väl vissa rimliga förväntningar på det här. Kjell Sundvalls föregångare var en rätt skojig opretentiös skapelse om en semestrande familjs ideliga katastrofer. Men när det färdiga resultatet nu ser dagens ljus är det inte svårt att vara ordentligt besviken.

Den bokstavliga poänglösheten är ofta närmast plågsam. Goda uppslag slösas bort i tomma intet eftersom ingen inblandad tycks ha vetat hur de ska förvaltas och bli till lustigheter värda namnet. Konstigt stirrande campare eller kung fu-fightande i Bamsekostymer kan vara kul, men då måste det också finnas en humoristisk knorr som legitimerar varför dessa inslag alls är med.

Nästan trettio år efter den första semesterturen beger sig Gösta och Gun ut på vägarna igen. Målet är Norrland där sonens bröllop ska gå av stapeln. På vägen ska de också passa på och sprida bäste vännens aska i en sjö i djupaste Lappland. Inga konstigheter alltså. Men självklart går saker och ting snett rätt omgående. För Gösta som dyrt och heligt lovat frugan att ta det lugnt kan föga förvånande inte låta bli att stressa upp sig på det mesta.

Som sig bör är igenkänningsfaktorn stor, vilket är helt okej. I den här typen av historier förväntar man sig samma sorts galenskaper som tidigare. Men de måste skruvas åt och skärpas till ytterligare annars faller hela konceptet. Vilket är precis vad som händer här. Det onödigt saggiga tempot och slappa manuset drar obarmhärtigt ner intrycket och gör det här till en väldigt umbärlig upplevelse.

Det ska dock villigt medges att jag är lite svag för Rolf Skoglund. Det är hans koleriske Gösta som framkallar de enda fnissen värda namnet och glimtvis lyfter upp detta alster ett par välbehövliga snäpp.