Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Politikerna vet att vi "trollar med knäna"

Annons

Jag tycker mycket om mitt arbete och går med glädje till jobbet i stort sätt varje dag. Det berikar mig att komma in i personalrummet, ta en kaffe och surra med arbetskompisar innan det är dags att ta sig an ett gäng kunskapstörstiga och härliga ungar under till exempel en bildlektion eller på fritids.

Varje arbetsdag lär jag mig ett nytt sätt att hantera konflikter. Varje arbetsdag får jag positiv feedback från eleverna på fritids. Varje arbetsdag ställs jag inför utmaningar och problem, stora och små. Det kan gälla borttappade gympakläder, en tand som lossnat, ett bråk om en innebandyklubba, ett barn som vägrar äta eller en förälder som är orolig över något. Det gemensamma med dessa exempel är att de måste lösas och att jag och mina arbetskamrater även ska planera vår undervisning under lektionerna eller planera verksamheten på fritidshemmet. Jag älskar alla dessa utmaningar och vill för allt i världen inte låta som en ”häxan surtant”. Och jag vill absolut inte byta jobb.

Jag är heller ingen som låter negativ energi sitta kvar någon längre stund för det bara söndrar, anser jag. Häromdagen när jag fick en liten trötthetstår i ögat, och stöttades av underbara arbetskamrater och chefer, tänkte jag att det ”är bara att bryta ihop en sekund och sen gå vidare”. Men efter det sparkrav som återigen drabbar barn och ungdomar undrar jag om jag måste ”bryta ihop” en timme eller längre för att de som styr ska fatta! De allra flesta som jobbar i skola och barnomsorg älskar att arbeta med just det de gör. Barn och ungdomar. Vi gillar alla dessa utmaningar som vi löser varje dag. Vi är stolta över det vi åstadkommer och över vår förmåga att hantera ett störtskönt gäng elever som inte vill något hellre än att lära sig nya saker – och helst alla samtidigt. Men vi måste få vettiga förutsättningar för att kunna utföra det vi valt att arbeta med.

När vi nu får ännu ett sparkrav, vilket i ordningen under mina 22 år i yrket vet jag inte, så känner jag att detta är ännu en utmaning att ta tag i. Men jag kommer nog att behöva ett par knäskydd eftersom jag förmodligen kommer att både få ”trolla med knäna” och ”gå på knäna” den närmaste tiden. Nej visst ja, knäskydd kan jag glömma – det är ju köpstopp! Då får jag väl sjukskriva mig en tid och hoppas på att det sätts in en vikarie för mig så att lektionerna inte behöver ställas in. Nej visst ja, det är vikariestopp också!

Trots mitt något ironiska sätt att se på saken så vill jag återigen understryka hur mycket jag älskar mitt jobb och de jag jobbar tillsammans med, och förmodligen är det som våra politiker vet. De vet att jag och mina kollegor kommer att fortsätta ”trolla med knäna” och arbeta utan knäskydd.

Monika Rex, Bosvedjeskolan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel