Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Porslin och te från ostindiefararnas tid

/
  • Skulle det smaka med 250 år gammalt te? undrar Berit Wästfelt. Te var ostindieskeppens främsta inkomstkälla, och tebehållarna på Götheborg låg väl skyddade i leran som fartyget täckts av.
  • Yixing-tekannorna i paret Wästfelts samling är moderna men små, utsökta och rikt varierade.
  • 250 år gammalt kinesiskt porslin från den förlista ostindiefararen Götheborg. Rörstrand har träffat rätt färgskala i sin klassiska servis Ostindia.

När ostindiefararen Götheborg 1745 förliste på ett grund i Göteborgs hamn hade den 600 000 porslinsföremål ombord. 250 år senare lade Lidenbon Berit Wästfelt pussel med nio miljoner skärvor från vraket. En del av dem visas nu på Sundsvalls museum tillsammans med en samling vackra kinesiska tekannor.

Annons
På onsdag angör den nybyggda upplagan av ostindiefararen Götheborg Sundsvall.
I samband med besöket blir också Sundsvalls museum Götheborgskt; givetvis med hjälp av Lidenparet Anders och Berit Wästfelt, som för ett par decennier sedan var aktiva marinarkeologer och dykare i Göteborg och 1986 tog initiativet till ännu en genomsökning av det gamla vraket.
Då hade Götheborg senast besökts av forskarna James Keiller och Carl Lyon, som 1906-07 bärgat en mängd hela porslinsföremål.
De sa att det var allt, och folk trodde dem, berättar Berit Wästfelt.
Men en nutida forskare misstänkte att det fanns mer nedsjunket i leran än vad den äldre forskningen funnit. Hon tog kontakt med paret Wästfelt. Flera somrar under åren 1986-1994 dök de och några andra dykare och hittade mängder av skärvor: kinesiskt originalporslin såväl som porslin med monogram- och vapenmotiv, som beställts från Kina av förmögna familjer i Sverige och andra länder.
Att pussla samman skärvorna till något vettigt är ett klosterarbete. Men Berit Wästfelt blev biten och skrev även en bok om det vetenskapliga i arbetet. Där bitar saknades skissade hon upp föremålet som det borde ha sett ut.
Det är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Och tänk att som vanlig dykare få vara med om att ta upp något sådant. Till och med att vara nere i dyngan i Göteborgs hamninlopp och känna sig fram till skärvorna var toppen, säger hon.
Prov på pusselbyggeriet finns nu på museet; mest blåvitt, rikt och fint dekorerat porslin, som krymper det mentala avståndet till det 1700-tal då det vetenskapliga och finkulturella Sverige föddes på allvar. Det importerade porslinet är en sinnebild av dåtidens smak för skönhet och kvalitet.
Bland annat förde Götheborg med sig tallrikar med tuppfäktningsmotiv, och Berit Wästfelt tror att alla sådana som finns i Sverige en gång bärgats från Götheborg och sålts.
Riktiga godbitar var de tre Yixing-tekannorna hon fann i småbitar den tredje sommaren. Sådana har tillverkats i Kina sedan medeltiden; de är små och utsökta, rikt utsirade och dekorerade och ofta byggda i originella former, ibland inspirerade av djur och natur.
Berit Wästfelt blev så förtjust i dem att hon under 35 Kinaresor har samlat på sig flera dussin moderna exemplar, som nu visas i utställningen.
I Kina säger man att teet förtjänar Yixing-gods, säger hon.
Utöver porslin hittade dykarna trä, kryddor, persedlar som tillhört manskapet och till och med te på det sjunkna Götheborg. Teet var inte i sämre skick än att det kunde torkas och kokas. Bland annat har besökande kinesiska diplomater fått smutta på historiens mest vällagrade te.
Visst smakar det Göta älv, men det finns tesmak också, säger Anders Wästfelt.
Annons