Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rädda hjärnan 2.0

Annons

I den akuta situationen fungerar ofta sjukvården som bäst. Det känns tryggt att höra en helikopter på väg till akutsjukhuset, kanske Umeå regionsjukhus eller Uppsala. Nya mediciner för att lösa upp blodproppar till exempel i hjärnan eller operera akut räddar liv. Projektnamnet för detta är, Rädda hjärnan! Men sedan?

Landstinget Västernorrland har, liksom många landsting en sviktande ekonomi. I den stora sparkvarnen som nu mal intensivt nämns rehabmedicin i Härnösand. Man hoppas spara 10 miljoner på att verksamheten avvecklas och fördelas på de tre sjukhusen. Jag har frågat Richard Levi och Jan Lexell om deras uppfattning i denna fråga, professorer inom neurorehabilitering i Umeå respektive Lund. Med Richard Levis tillåtelse publicerar jag här hans svar:

"Hej Johan. Ja, det är med oro som man nås av informationen att en väl fungerande enhet för neurologisk rehabilitering ska nedläggas, för att ersättas av något slags fraktionerat koncept.

Det finns en överväldigande empiri och även i vissa delar god vetenskaplig evidens som understryker behovet av specialistenheter för rehabilitering av komplexa tillstånd som neuropatienter manifesterar. Det centrala nervsystemet är den mest komplicerade struktur mänskligheten känner. Det styr vår förutom vår motorik också vår förmåga till rationellt tänkande, vår vilja, våra känslor och kontrollen över vårt beteende. Allt fler patienter överlever, och överlever allt längre, tack vare avancerade medicinska och kirurgiska insatser. Det måste uppfattas som ett moraliskt imperativ, att så många av dessa individer som möjligt inte bara fås att överleva, utan även att leva ett liv med integritet, mening och värdighet sina funktionshinder till trots.

Utöver detta ” kategoriska imperativ ” till stöd för specialiserad neurologisk rehabilitering, vill jag särskilt påminna om följande:

• Många i målgruppen behöver en lugn och stimulusfiltrerad miljö att träna och tillfriskna i. En sådan miljö kan inte etableras på akutenheter.

• I ”blandade” miljöer med både akut sjuka och rehabiliteringsfall, kommer med nödvändighet alltid de sistnämnda att hamna på undantag. Tempot är helt olika för processerna i akutvården och i rehabiliteringsvården.

• De kompetenser som erfordras för optimala rehabiliteringsresultat innefattar subspecialisering, inte bara på läkarsidan, utan också bland övriga professioner.

• En utebliven eller undermålig rehabilitering leder till ett livslångt lidande, social utslagning och enorma samhällskostnader.

• Det behövs särskilda rehabiliteringsenheter även på mindre sjukhus. Patienterna försvinner inte genom att lägga ner dessa enheter. I stället skapas osunda vårdmiljöer, vilket drabbar såväl akut- som rehabiliteringsklientelet.

Mot bakgrund av ovanstående (och åtskilliga tilläggsargument) är det ytterst beklagligt att rycka mattan under fötterna på en väl etablerad verksamhet."

Johan Mattsson

Läkare, rehabmedicin i Härnösand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel