Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rädsla i ett flytande samhälle

Zygmunt Bauman: Flytande rädsla. Översättning: Eva Backelin. Daidalos

Annons
Den polskfödde, brittiske sociologen Zygmunt Bauaman, är produktiv som
få. Han är den som under de senaste decennierna intensivast studerat
moderniteten i det moderna samhället.
     Under 90-talet använde han postmodernitet som ett framträdande
analytiskt begrepp. Men i takt med att begreppet fått en alltmer
negativ klang, i stället för den radikalitet det en gång stod för,
uppfattar Bauman att det numera är oanvändbart.
     Under 2000-talet har Bauman i stället utvecklat metaforen
\"flytande\" i sin analys av det moderna samhället i ett antal böcker. I
boken Liquid Modernity, flytande modernitet, menar Bauman att vi
fortfarande befinner oss i en modern tid, men där allt mer är
avreglerat, allt mer privatiserat, där allt mer flyter i en värld av
kommersiella, konkurrerande aktörer.
     Världen blir en allt mer osäker plats för individen. Ett flytande
liv, menar han i boken Liquid Life, kännetecknas av att människan inte
längre kan göra några förutsägelser om sin framtid. Förmågor i dag kan
vara oförmågor i morgon. Kompetens är dagsfärsk. Gjorda erfarenheter
räknas inte nästa vecka.
     Det flytande livet i ett flytande samhälle är ett liv i ständig
rörelse, i konstant gungning och osäkerhet.
     Metaforen smyger sig också in i våra privata relationer. I boken
Liquid Love visar Bauman hur våra kärleksförhållanden besmittas av den
ständiga rörelsen. Den flytande kärleken innebär relationer utan
förpliktelser, utan löften, lätta att bryta upp från eftersom inga
bindningar finns.
      Till sist tar Bauman metaforen till vårt psykologiska inre. I sin
nya bok Flytande rädsla (Daidalos) exponerar han de rädslor som uppstår
i ett flytande samhälle som allt mer saknar grundelementen i ett
civiliserat liv  organisering, rutinmässighet och förutsägbarhet.
     Rädsla, osäkerhet och farhågor är det som återstår när faror inte
kan förutses, kalkyleras eller ens uppfattas.
     I den förmoderna världen var naturen den stora faran. Bauman
avänder jordbävningen i Lissabon som exempel. Det var efter denna
katastrof vi inträdde i den moderna eran. \"Konsternas hemlighet är att
korrigera naturen\", som Voltaire uttryckte inträdet i moderniteten.
     Att bemästra naturen för att minimera rädslan för densamma, blev
målet. Rädslan för naturen uttrycker den ohyggligaste av rädslor
fasan över vår hjälplöshet. Med moderniteten skulle vi utträda ur vår
självförvållade hjälplöshet, för att apostrofera Kant.
     Men vi har enbart lyckats ersätta den förmoderna rädslan med den
moderna det vill säga rädslan för oss själva. Den moderna rädslan
manifesteras av Auschwitz, den mänskliga ondskans starkaste symbol. Men
vi kan lika väl använda mindre katastrofala exempel.
     Bauman landar i en analys av globaliseringens terror i frågan om
det överhuvudtaget är möjligt att upprätthålla distinktionen mellan att
döda en människa som en intentionell handling begången av en individ
och att döda som en konsekvens av rika människors intresse i sin egen
välfärd medan andra dör av svält.
     Det är en riktigt jobbig fråga som vi aldrig lyckas angripa på ett
vettigt sätt, eftersom vi saknar eller rättare: väljer att sakna en
global politik.        
     Mot den moderna rädslan rädslan för oss själva har vi inget
motmedel. I en flytande tillvaro försöker vi, likt den berusade mannen
som söker sina nycklar under gatlyktans sken (där det är upplyst) trots
att han tappade dem i den mörka gränden, minimera risken för de faror
som är enklast att lokalisera.
     Därmed lyckas vi enbart fokusera symptom, eller substitut, för de
verkliga farorna.
     Bauman är irriterande träffsäker i sin stora analys av nutiden.
Han sparkar från vänster och träffar ständigt individualismen på
smalbenen.
     Frånvaron av solidaritet, av en självklar uppfattning om
människors ömsesidiga beroende, är den flytande rädslans främsta orsak.
     Däri ligger också en utväg.

P O ÅGREN