Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Raghad saknar barnen: "Jag är rädd att jag förlorar förståndet"

Syriska fyrabarnsmamman Raghad Badla håller på att gå sönder.
Hon tvingades lämna Syrien när maken och tre av barnen befann sig i Saudiarabien. Nu är vägarna mellan dem stängda och själv befinner hon sig bakom det höga stängslet i Viskan.
– Jag är rädd att jag förlorar förståndet, säger hon.

Annons

Hon har mörka skuggor runt ögonen och huden är blek. Tårarna är bara några bokstäver bort när hon börjar berätta om hur hon tvingades inse att hon och treårige Mazen inte skulle kunna ta sig till Saudiarabien, och att hon var tvungen att ge sig av med honom till ett främmande land.

– Min man jobbar i Saudiarabien och jag och Mazen hade varit hemma i Syrien och hälsat på min pappa som var sjuk. Pappa blev sämre och avled och vi blev kvar där längre än beräknat. När vi sedan skulle åka tillbaka hade vi inget giltigt visum kvar, berättar hon.

Fyrabarnsmamman var förtvivlad och hon insåg att enda chansen för att familjen skulle kunna återförenas var om hon sökte asyl i ett annat land och att mannen och de tre barnen sedan skulle kunna komma efter som anhöriginvandrare.

Flykten över havet mellan Turkiet och Grekland blev dramatisk. Vid fjärde försöket lyckades de. Under sista etappen av resan simmade alla vuxna och sköt på båten, eftersom motorn hade gått sönder. Barnen fick sitta kvar i den nästan vattenfyllda gummibåten. Efter den strapatsen sov Raghad Badla och hennes son på en strand i fyra nätter.

Nu har det nästan gått ett år sedan Raghad Badla såg sin make och de kvarvarande barnen, som är 11, 13 och 14 år gamla.

– Det känns fruktansvärt. Mina barn behöver mig nu, säger hon.

Förutom saknaden så misstrivs hon i Viskan. Rummet hon delar med sin treåring är litet, och saknar kök och hygienutrymme.

– Det är svårt. Jag vill kunna laga mat själv och det är svårt att få Mazen att sluta med blöjor när fler än 35 personer delar på två toaletter.

Hon tycker att det verkar som om Migrationsverkets personal är oförstående inför hennes och många andras önskemål.

– Det verkar inte som om de tycker om flyktingar, säger hon.

På önskelistan står en egen lägenhet i Stöde eller Sundsvall och allra högst upp står förstås ett löfte om att en återförening är möjlig.

– Det fanns kärlek och fred i Syrien men sedan försvann freden och då blev det bara kärleken kvar. Här är jag bara en flykting, ingen människa, säger den 32-åriga fyrabarnsmamman.

Mer om människorna på flyktingförläggningen:

Väntande i Viskan hoppas på mirakel: "Vi vill inte bara överleva utan även skapa oss ett liv"

Lina, 11, älskar böcker och längtar efter mamma: "Hon måste få komma hit"

Sju månaders passivitet tär på Baha: "Känns inte som vi bor i Sverige"

Tvåbarnsmamman Athar trakasserades av män: "Jag kände mig inte trygg"