Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Regionbildningen bör inte få präglas av vare sig Umeådominans eller Sundsvalleri

När gracerna ska fördelas i den stundande regionbildningen kommer alla inte att bli nöjda.

Annons

Nuvarande residensstäder kommer att avlövas och verksamheter kommer att flytta. Så kommer det att bli. Det är lika bra att ställa in sig på saken. Men om den norrländska storregionens olika sammanlänkade delar ska kunna förlika sig med tanken att vara just delar av en större helhet, måste både regional balans och rättvisa få råda.

Ledarsidan har länge förordat en norrländsk storregion bestående av de fyra nordligaste länen, och drivit linjen att det gäller att dela på makten och arbetstillfällena. Att centralisera administrationen till en stad vore ett stort misstag.

Läs även: Decentralisering ett måste för Stornorrland

Jan-Åke Björklund, landets ledande expert på regionbildning, skissar nu upp en tänkbar modell för hur en sådan fördelning skulle kunna se ut: Luleå, Umeå, Östersund och Sundsvall får ett regionens hus vardera medan Härnösand får bli residensstad.

Det går att tänka sig betydligt sämre lösningar. Ett upplägg där Umeå, eller för den delen Sundsvall, får bli det stora slukhålet måste motarbetas med kraft. Att ge Umeå en sådan särställning vore att bekräfta de farhågor och hotbilder som länge har utgjort ett hinder för norrländsk samsyn i regionfrågan.

Precis som TÅ/ÖA har även Sundsvalls Tidning och Västerbottens-Kuriren avvisat tanken om de största städerna skulle ha naturlig förtur. Som VK:s politiske redaktör, Ola Nordebo, nyligen uttryckte saken har Umeå "ett ansvar att visa ödmjukhet". Ett motsvarande ansvar har givetvis även Sundsvall – både i landstingspolitiken och i regionbildningen.

Läs även: Sundsvall står inte och faller med titeln som regionhuvudstad

För Härnösands del skulle det betyda mycket att få bli hela regionens residensstad, men även ur ett större norrländskt perspektiv förefaller Björklunds decentraliserade struktur tilltalande.

Det är dags att ta nästa steg mot ett enat – men decentraliserat – Norrland.