Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målmedvetna vandringar

/
  • Barbadelo i norra Spanien får en oktoberdag besök av en grupp vandrare på väg mot Santiago de Compostela.
  • Märke som talar om var leden till Santiago de Compostela går.
  • El Camino är en flera populära vandringsleder som mynnar fram till Santiago de Compostela, där ett besök i katedralen kan locka.

Vissa har Mecka eller Santiago de Compostela som mål, medan andras slutdestination är Paris. Under en vandring kan syftet vara personlig utveckling, religiös förkovran eller ett sätt att rädda världen.

Annons

Platsen är en äng i Oeversee i norra Tyskland. Eva Katarina Agestam sitter med tejpade tår och äter lunch med ett 20-tal andra vandrare. Gruppen har siktet inställt på att nå fram till Paris lagom till FN:s klimatkonferens den 30 november.

Det kallas för stafettvandring och resan inleddes i Sverige i somras. Eva Katarina startade i tyska Flensburg och har två av 75 dagsetapper i kroppen.

I grunden ligger de religiösa pilgrimsvandringarna: Att be och förändra medan man går. Tanken med den höstresan är att sätta press på politikerna.

– Det här handlar om klimaträttvisa, att de rika länderna ska hjälpa de fattiga, säger Eva Katarina.

Hon berättar att tyskar använder uttrycket "ber med fötterna" och hon har även noterat:

– De vana pilgrimsvandrarna ber för dem de möter.

Några mil söderöver i Frankrike och Spanien löper pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Där hälsar man på mötande fotgängare med frasen "Bon Camino". Stina Hansson avverkade den första sträckan av leden för några år sedan. Hon ville utsätta sig själv för ett äventyr, men det skulle vara i grupp. Annars vågade hon inte. Väl på plats i franska Saint Jean Pied de Port upptäckte hon att gruppen bestod av henne själv. Dessutom hade hon vädrets makter emot sig. Första morgonen var dimman så tät att hon inte såg en meter framför sig. Men hon tog sats.

– Jag var asrädd, men man får prata med sig själv.

Hon höll modet uppe och efter någon timme sprack solen upp. Många steg senare upptäckte hon att ett behov blev tillfredsställt: Att samla tankarna och bokstavligen gå vidare i livet.

– Jag vandrade av filosofiska skäl, och sa till mig själv: Vad bra jag gör – inte vad bra jag är.

Upplevelserna på vägen var intensiva. En stilla morgon genom Pamplona kom röklukten emot henne, och strax därpå doften av mat. Ljudet av någon som sopade gatan och en annan som skakade sängkläder höjde stämningen. De tidiga timmarna i naturens sus, surr och knäpp bidrog ytterligare.

Stina gjorde sin tredje El Camino-sträcka i våras och talar om hur benen kan gå av sig själva, som i ett "flow".

– Man tänker inte på att man går och tanken vandrar helt fritt.

På väg till Paris instämmer Eva Katarina Agestam:

– Det händer ganska mycket när man vandrar hela dan och när man har tid att tänka och känna efter.

Mer läsning

Annons