Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På luffen i Europa

/
  • Karl Engstam (till vänster) åkte bland annat kroatisk nattvagn under sin tågluffardebut i fjol.
  • Gare du Nord i Paris är en av många knutpunkter för tågluffare.

Att tågluffa är lika mycket nöje som förkovran. Gamla byggnader spanas in, liksom häftiga dansklubbar. Så gjorde Karl Engstam och kompisarna i fjol. Och guldkornen ska upplevas även i år.

Annons

Man köpte ett Interrailkort, drog iväg och var borta flera veckor. På 1970- och 1980-talen var det var ungas sätt att resa, uppleva frihet, ansvar och äventyr. Nu har en ny generation svenska tågluffare visat sina kort för europeiska konduktörer. Skillnaden då och nu är att järnridån fallit, liksom det forna Jugoslavien. Antalet länder att besöka är långt fler i dag.

Att resa efter gymnasiet var en lågoddsare för Karl Engstam. Medan de flesta av klasskamraterna flög till Asien ville Karl och hans vänner luffa runt i Europa. Mycket nöje och en hel del kultur utgjorde basen för den lyckade trippen. Samma strategi har man med sig till sommaren.

Trots att de är sex i resesällskapet hyser Karl inga farhågor över att man ska bli oense. Innan tågresorna tar vid, flyger de ned till Polen, eftersom de inte vill skumpa och förlora tid på svenska tåg.

– Själva grejen är att innan man åker, så ser man fram emot resorna – men man blir lätt trött på dem, säger Karl rutinerat.

Det är flexibiliteten och möjligheterna att transportera sig som gör att han gillar tågluffning.

– Det bästa är att man kan vara på en plats, och inom 24 timmar ser man någonting helt annat. På väldigt kort tid kan man uppleva sjukt mycket.

I Krakow startar själva tågluffningen. Det intensiva nattlivet är ett dragplåster, liksom de äldre bibehållna stadsdelarna. Karl och vännerna funderar även över att besöka Auschwitz, väl medvetna om att koncentrationslägret kommer att bli en tuff, känslostark upplevelse.

Människor, mat, nya situationer. När man ger sig ut på resor med öppna ögon och vidgade vyer händer de mest fantastiska saker. Andra gånger blir det bara absurt. Som när Karl och de andra två i resesällskapet glömde sina pass i Budapest och blev stoppade vid gränsen till Kroatien.

– Vi fick stiga av vid en ödslig station, där det knappt gick några tåg.

Trion fick ett alternativ: Vänd om. Så de gjorde den åtta timmar långa returresan till vandrarhemmet. Samtidigt lärde de sig läxan att det är bra att känna till Schengenavtalet, där Kroatien inte ingår, och att ett körkort inte gäller som pass.

Annars var just Budapest en höjdare, som ska återupplevas, liksom Split och Dalmatiens badliv.

– Vi tar guldklimparna från förra resan.

De är förberedda på högsäsong vid Adriatiska havet, så det kan bli svårt att ordna boende tillsammans, och eventuellt får de dela på sig. Andra oförutsedda händelser får man lösa allteftersom. Men en sak är säker. Väldigt säker:

– Passen kommer vi inte att glömma, säger Karl Engstam.

Snart avgång för nästa generation. Tre veckors luffande väntar.

Mer läsning

Annons