Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdagsledamöter offrar sin heder och trycker gult på befallning – inte konstigt politikerföraktet sprider sig

Hur mår den svenska demokratin, då mobbing inför öppen ridå kan tillämpas i vår riksdag?

Politikerföraktet som breder ut sig är, som jag ser det, helt självförvållat av våra politiker.

Hur kommer det sig att alla riksdagsledamöterna i Centerpartiet och Liberalerna tycker precis likadant och trycker gult, när det kommer till omröstning om en föreslagen ny S-märkt statsminister? Självklart är det inte så, men man kan via den gula knappen offra sin heder och i stället stötta sin politiska ärkerival i omröstningen.

Hur i hela friden kan det vara så? Jo, därför att med en väl tilltagen riksdagslön som försörjning, och i tron att man utövar ett yrke så biter man ihop och röstar som partiledaren anbefaller trots att det går stick i stäv med dina egna hjärtefrågor och ditt partis politiska grundsyn.

De mycket få ledamöter som vågar hävda sin egen uppfattning i en viktig fråga hamnar oftast ute i kylan och petas antingen direkt ur partiet eller stryks från valsedeln inför nästa val.

Att hålla sig till valmanifestets huvudpunkter i ett parti under den kommande mandatperioden är en självklarhet, men att bli pådyvlad en politisk uppfattning i alla de mängder av frågor som dyker upp under en mandatperiod är att passivisera en riksdagsledamot.

Den gula knappen undergräver samtidigt den fria och spänstiga politiska debatt som vi som väljare förväntar oss av förtroendevalda representanter, med en egen klar uppfattning i olika frågor om vad som är bra eller dåligt. I stället har dessa personer självmant konverterat till att kalla sig den politiska eliten, med ett stort antal förmåner som bäddar för en behaglig tillvaro så länge du inte sticker ut från en anonym knapptryckartillvaro. 

Detta om något sprider en negativ bild av politikern i allmänhet, som anonymt liftar med i en yrkesroll och ser tillvaron som ett bekvämt sätt att försörja sig. Denna realitet saknar förankring hos den valmanskår som lever i den bistra verkligheten där den personliga ekonomiska försörjningen inte alls är en självklarhet.

Landsbygdspartiet oberoende förespråkar en större verklighetsförankring med arbetslivserfarenhet hos de personer som kan bli invalda i vår riksdag. Partiet vill begränsa antalet mandatperioder till två, högst tre, för att man därefter skall gå ut i det vanliga arbetslivet igen under minst en mandatperiod.

Partiet vill återskapa riksdagsmandatet till ett förtroendeuppdrag från väljarna. Den nuvarande modellen, med politik som en yrkesroll, har flyttat fokus hos partierna  från att lösa viktiga samhällsfrågor för medborgarna till att handla om hur de skall säkra sitt ”jobb” och sin ekonomiska försörjning under nästa mandatperiod.

Arne Forsell, medlem i Landsbygdspartiet oberoende

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel