Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: S koncept "Framtidspartiet" blev bara en framgång bland sistagångsväljarna

Annons

Det var Håkan Juholt som drog i gång jobbet när han var partiledare. S behövde bli ett parti som uppfattades stå för något nytt och fräscht - ett parti med en vision.

Efter ett omfattande internt arbete i vilket 7000 medlemmar deltog övervägde S att börja kalla sig antingen "Jobbpartiet" eller "Frihetspartiet", men så blev det inte. Slagordet S valde var i stället "Framtidspartiet".

Den både interna och externa kampanjen rullades ut hösten 2012 och Stefan Löfven deklarerade att konceptet "Framtidspartiet" innebar den största politikförändringen i S på 20 år.

LÄS MER: Så märktes konceptet "Framtidspartiet" i Almedalen

Nytänkandet skulle genomsyra allt i partiet - reformerna, organisationen, budskapet. Ur den interna skriften Framtidspartiet i svensk politik läser man att "Vi är ett kompetent, engagerat och öppet parti". "Vi prioriterar alltid det som långsiktigt stärker svensk konkurrenskraft". "En majoritet av det svenska folket delar våra värderingar" och "utan jämlikhet kan inte människor vara eller känna sig fria".

Mona Sahlin avgick med buller och bång efter valförlusten 2010. S behövde lämna bakom sig bilden av att vara ett parti för dem som inte jobbar, förklarade hon i ett skarpt formulerat avgångstal:

Vi ska ha en politik för hela folket – och för hela livet. Inte bara i stunder av oro, utan också när man har jobb och känner framtidstro. När livet funkar och man känner sig stark. Bara 22 procent av dem som har ett jobb röstade på det socialdemokratiska arbetarepartiet. 32 procent valde moderaterna.

Redan före valet 2006 satte sig bilden av att vi socialdemokrater stod för bidrag, moderaterna för jobb. Vi lyckades aldrig tvätta av oss den bilden.

Självklart var S en gång i tiden de arbetandes parti. Men partiets samhällsanalys - och därmed politiska förslag - formades i ett homogent industrisamhälle, i vilket S partinära organisationer tog hand om medborgarna från Unga örnar till Fonus.

Stefan Löfven har i sin gärning i stor utsträckning hållit fast vid analysen. Han försöker få S att framstå som innovativt och framtidsinriktat.

LÄS MER: Första halvåret med begreppet "Framtidspartiet"

Ingen annan regering i världen har en framtidsminister. "Industrikansler" och "innovationsråd" är andra företeelser som vittnar om vad han vill att S ska förknippas med.

S ska inte bara vara de goda gåvornas givare och stå för en välfärdsstat utan motprestation, utan också ställa krav.

- Vi ska inte uppfattas som ett intresseparti för målgrupper, förklarade Löfven i Aftonbladet när konceptet Framtidspartiet lanserades hösten 2012.

Det heter i Framtidspartiet i svensk politik att "Sveriges framgång bygger på att vi alla samarbetar och bidrar. Därför ska vår politik tydligare betona både rättigheter och skyldigheter för människor".

I valrörelsen deklarerade S att "framtiden byggs inte av snoozare" (sådana som stänger av väckarklockan på morgonen - det fanns till och med en app att ladda ner i vilken Löfvens röst körde ungdomar upp ur sängen). S önskade rentav landets unga "en jobbigare morgon".

Löfven lanserade i Almedalen i somras begreppet "utvecklingsmoral" - allas plikt att vidareutbilda sig och byta jobb nu när arbetsmarknaden ställer allt högre krav.

Hur har det då gått - denna tämligen konsekvent genomförda förändring i arbetet med hur S vill uppfattas? Har S blivit ett parti för de innovativa, för de unga, för dem som jobbar?

Nej. Det har gått riktigt dåligt.

SCB:s stora partisympatiundersökning, som kom häromveckan, visar att bland de unga väljarna i åldrarna 18-24 år (SSU-åldern) har S, under de tre år som begreppet Framtidspartiet använts, backat från 32,2 procent till 19,5 procent. De unga överger alltså S i rask takt.

LÄS MER: Enligt S är inte ett enda vallöfte brutet

Huvudkonkurrenten M har däremot på två år ökat från 22,3 till 28,9 procent. Både S och M distanserar SD:s 15 procent med betryggande marginal i den här väljargruppen.

Dessutom tappade S (enligt den senaste Sifoundersökningen) under 2015 från 45,9 procent i till 28,9 procent bland LO-medlemmar, samtiditgt som SD gick från 19,1 till 31,1 procent i gruppen.

Det är inte konstigt att SSU försökte väcka liv i begreppet Framtidspartiet genom att i år, som ett aprilskämt, gå ut med att man lämnar S och startar ett nytt parti med detta namn (och med Göran Greider som framtidsambassadör!).

Frågan som Sahlin pekade ut som ödesfråga - att bli ett arbetarparti, i meningen att de som arbetar ska vilja rösta på S, är oförlöst. På fem år har andelen förvärvsarbetande som röstar på S segat sig upp från 22 till 25 procent.

Vilka är då S tydliga kärnväljare, där röstetalen ser ut som i fornstora dagar? Ja, 43 procent av de som har aktivitets- eller sjukersättning röstar på S. I åldersgruppen 65 och uppåt gillar 41 procent S.

Löfven har en rent demografisk utmaning med sitt väljarunderlag. "Framtidspartiet" tilltalar nämligen allra mest gruppen sistagångsväljare.