Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ryssland måste isoleras

Annons

Det är bekvämast att inte ta ställning. Att inta en utifrånposition, le överseende mot dem som argumenterar och säga att situationen är komplex. Sedan vänta tills man är säker på vilken sida som vinner och ta rygg på den.

Det kan vara frustrerande att hamna i diskussion med en sådan utzoomad person i köket på en fest. Men det är än mer frustrerande att det är så svenska diplomater bedriver utrikespolitik. Och gärna tror att den där svala, cyniska utifrånperspektivet är någonting lovvärt, ett tecken på intelligens. Det är snarare ett tecken på att man har lika mycket ryggrad som en blåmanet.

Det övergripande målet med svensk utrikespolitik är inte att vara försiktigast i förhandlingarna. Utan att sprida idéer om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, att värna de värden som byggt vårt samhälle starkt och som kan bygga en tryggare, fredligare värld. Det betyder att man måste ta ställning – och att bekväma utifrånperspektiv inte är ett alternativ.

Det är därför sorgligt när före detta utrikesminister Hans Blix kallar EU:s östra partnerskap för "lomhört" eftersom Ryssland kan "känna sig inringat" när Ukraina bjuds in. Blix borde lika väl som andra veta att det ukrainska folket trotsat kylan hela vintern för att hålla drömmen om EU vid liv på Majdantorget. Det är beklämmande att läsa på DN Debatt att Utrikespolitiska institutet menar att Väst ska låta Ryssland hållas, för att inte väcka den ryska björn som sover genom att erbjuda Ukraina medlemskap i EU och Nato.

Eftersom Putin är i allra högsta grad alert, är det Utrikespolitiska institutet som borde vakna och känna kaffedoften.

Vi såg det nämligen i Budapest 1956. I Prag 1968. Och nu har vi sett det utspelas igen på Krim år 2014. Historien kommer att minnas hur vi stod handfallna då Ryssland återigen med våld tvingade ett grannland att stanna i den ryska intressesfären.

Rysslands ockupation av Krim är ett flagrant brott mot folkrätten, det kan ingen riggad folkomröstning ändra på. Ockupationen är oacceptabel och Rysslands agerande måste få konsekvenser. Annars är risken överhängande att respekt för internationell rätt och stabilitet i det internationella systemet får stryka på foten för en doktrin om den starkes rätt till alla de territorier han kan svälja.

Ryssland ska inte nonchaleras, som Utrikespolitiska institutet hävdar. Ryssland måste isoleras. Det är uppenbart att Putin varken är intresserad av samarbete eller fred. Därför måste Rysslands deltagande i OSSE, Europeiska rådet, Natos partnerskap för fred-program samt EU:s relation till Ryssland ses över.

Och ska den svenska politiken gentemot Ryssland ha någon trovärdighet, måste den hårda retoriken matchas i praktiken. Sveriges bilaterala försvarssamarbete med Ryssland måste omedelbart avbrytas. I ljuset av den senaste utvecklingen vore det både otaktiskt och omoraliskt att fullfölja det.

Försvarsmaktens kärnuppgift är att försvara den svenska demokratin. Det gör man inte genom att låta svenska soldater och sjömän lära upp den allt mer despotiske grannen i öst.

Linda Nordlund är ordförande för Liberala Ungdomsförbundet